Okej, jag erkänner jag vill ändra mig

Japp, jag erkänner jag vill ändra mig. Igen. Jag vet, det är dåligt av mig att ändra mig igen, men vad ska man göra. Det enda jag vill göra hela dagarna är att rida, undervisa och tävla. Det bästa på hela veckan är att åka till stallet och rida en ynka timmes ridlektion, men det är inte ens i närheten av tillräckligt. Jag vill vara bland hästar hela tiden. Jag vill undervisa alla mina undebara elever och se deras framsteg. Jag vill tävla och utvecklas själv. Utav alla mina jobb jag haft är ju jobben med hästar och undevisning de jag verkligen älskat och inte velat sluta på.
Så om allt går som jag tänkt mig läser jag ett år till här och sen åker jag hem och satsar på att bli ridlärare. Jag tänker satsa på Vretaskolan tror jag och jag kommer satsa på en SRL II utbildning. Hippologen tar alldeles för lång tid. Jag skulle typ vara 100 år när jag blev klar där och dessutom har min fina vän Mikkis planer på att gå på Vreta från nästa år också. Att gå utbildningen tillsammans skulle vara galet roligt

Nu vet jag att min älskade mamma och pappa sitter där framför datorn i Uppsala och tänker "Jäkla unge, kan hon bestämma sig någon gång". Ja, jag ska bestämma mig. Jag tror egentligen jag alltid bestämt mig, men alltid trott att det är för långt bort i och med min bristande hoppkapacitet. Med lite peppning och snack med mig själv (bildligt talat) så har jag kommit fram till att friskt vågat är hälften vunnet  och vill jag så kan jag!



Dag 30 – Ett sista ögonblick


Det här är den sista bilden jag tog på Ponti innan jag lämnade henne och åkte hem i somars. Gud vad jag grät! Det var det värsta jag någonsin gjort, att lämna henne. Nu sitter jag ock gråter igen.
Jag trodde då att jag skulle få se henne bara några veckor senare eftersom jag skulle möta upp på Solvalla för veterinärbesiktningen, men lite saker hände och så blev det inte.

Det enda jag ser fram emot nu är att jag ska få åka och hälsa på henne när jag kommer hem. Och ja, jag kommer gråta då också!

Gårdagens katastrofala insats

Nej, jag tar tillbaka rubriken, med förutsättningarna jag fick gjorde jag verkligen det bästa jag kunde. Det ändrar ändå inte faktumet att jag kände mig som den värsta nybörjaren rent ridtekniskt.

Igår var det som vanligt dags för ridning. Jag fick den stora äran att rida Kasper, en helt enorm (i mina ögon) häst på cirka 175 cm. När man tittade på honom såg han ut som en trevlig typ som borde röra sig bra. Om han rör sig bra är för mig fortfarande ett mysterium. Hade än en gång en ny instruktör, kommer inte ihåg namnet. Helt ok, men ingen Angie eller Doriel eller den bra jag hade i onsdags som jag inte heller minns namnet på.
Hoppade iallafall upp och började skritta fram. Vi rörde väl oss framåt med en hastighet av ungefär 10 m per timme kändes det som. Vi kom ingenstans! Det fanns absolut noll bjudning hos farbror Kasper.
Efter en snabb konsultation med instruktören fick jag veta att man skulle ha handen långt, långt, långt framför sig, helst glappande tyglar och man fick sparka. Det gjorde inget om det inte så fint ut. Eh, jaha, okej, ja, och så fick man ju använda spöt också om man behövde.
Det vara bara ett litet problem. Använde du skänkeln (oavsett om du använde den normalt eller sparkade som den värsta nybörjaren) så kände man direkt hur han la i backen. Det kom ingen bjudning. La man till spöt saktade han antingen ner eller stannade och surkickade mot det. Jag har glömt säg att all drivning möttes av öron strykna bakåt och en grymtning som lät som att jag bad honom hoppa till månen eller liknande.
Uppmärksamma att vi än så länge bara skrittar, med händerna i princip framme vid öronen, hängande tyglar och skänklar som sparkar var femte meter.
När det väl var dags för trav vara det samma visa som gällde med hand, tygel och skänkel. Det var bara det att han travde i princip långsammare än han skrittade. Kul. Det fanns inte ens en möjlighet att hitta en lättridningstakt. Jaha, travade några varv och sen fick jag veta att det är mer eller mindre meningslöst att trava fram den här hästen. Övergångar skritt-galopp var det som gällde. Jippi, tänkte jag, nu kommer jag få sparka fram honom i galopp. Här är faktiskt enda gången på hela passet han förvånade mig. Han tog galoppen väldigt trevligt för skänkeln (för att vara en häst utan bjudning) och höll den relativt bra även om man var tvungen att rida för kung och fosterland.
Själva övningen för dagen var rakriktning, red innanför spåret och skulle hålla dom raka. Funkade ok i skritt, vi hade hittat lite mer bjudning och han vände fint för hjälperna. Sen var det såklart dags för trav, men nej, inte för min del. jag skulle fortsätta med mina galopp-skritt-galopp övergångar, men fortfarande jobba rakriktningen. Så det var det jag ägnade mig åt under en timme igår, skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp i det oändliga. När vi skrittade av så skrittade han faktiskt igenom hela kroppen och med lite tyck framåt, så resultat gav det ju.

Visst är det nyttigt att rida olika typer av hästar och jag var väl inte direkt missnöjd eftersom det faktiskt märktes skillnad under timmens gång. Det jag däremot inte tycker var så bra är själva "flängridandet", jag är inte så stark i min sits att jag drar nytta av att rida en häst på det här sättet. Idagläget är det endast mig själv jag vill jobba med, eftersom så fort jag kommer rätt, så får jag också med mig hästen, men jag är svag i mina muskler (oj, vilken överraskning) och tappar lätt den bra positionen.



Att hitta styrkan när allt ser mörkt ut

Jag beundrar människor som varit med om fruktansvärda olyckor, som har förändrat dom och deras förutsättningar i livet, men som ändå fortsätter leva. Sånna människor som finner något bra i vardagen och gör något bra av sin situation. Sånna människor som fortsätter kämpa och som inte ger upp.

Ett enormt insipirerande exempel är den amerikanska dressyrryttaren Courtney King Dye som för cirka två år sen gick omkull med en häst och hamnade i koma och vaknade upp med en rätt svår hjärnskada. Hon fick lära om allt, tala och gå. Nu nästan två år senare är hon tillbaka. Hon satsar fortfarande på OS även om hon fått ändra vilket OS hon ska till. Jag är helt övertygad om att hon kommer komma tillbaka till den absoluta toppen i USA, om det så är för ryttare med funktionshinder.

Taget från Tidningen Ridsport:

Courtney King Dye tävlar igen

30 mars 2012

Dressyr Amerikanska dressyrryttaren Courtney King Dye, som fick en hjärnskada i samband med att hon gick omkull med sin häst 2010, är snart tillbaka på tävlingsbanan. I slutet av april planerar hon att rida dressyr för ryttare med funktionshinder och målet är Paralympics senare i år.

Courtney King Dye satsar på start i Houston Dressage Society Spring Classic CPEDI*** i Texas den 25-29 april. Dye kommer att låna en häst för tävlingen, som blir hennes första i paradressyr.
- Det känns så fantastiskt bra att ha ett mål igen, att tävla igen. Det kanske går åt skogen, men jag kommer att klara det och njuta varenda minut. Alla runt tävlingen har varit otroligt hjälpsamma, säger King Dye till The Chronicle of the Horse.

Och nu satsar den tidigare OS-ryttaren, som fanns med i USA:s lag 2008, högt igen. Trots att hon bara ridit från och till de senaste fyra månaderna, är målet att kvala till Paralympics i London. Tävlingen i april är kvaltävling till Paralympics-uttagningarna i juni.
- Jag vet att det är lite galet. Det är definitivt en chansning, men det är ett mål. Jag kommer inte att bli besviken om jag inte klarar uttagningarna. Men det känns så bra att ge det ett försök.

Courtney King Dye gick omkull med sin häst på väg till framridningen på en tävling 2010. I fallet skadades hon allvarligt och fick en svår hjärnskada. Olyckan har fått stor uppmärksamhet och blev startskottet för användandet av hjälm på dressyrtävlingar, som nu får allt större spridning. 

Källa: The Chronicle of the Horse

Att gå från det här.....

...till det här kan inte vara lätt


Motivation - vad är det?

Första dagen på riktigt länge som jag kan sova hur länge jag vill och jag vaknar 8.15. Inte okej!
Tänker vända på mig och försöka sova lite till. Mest för att det är plugg som står på schemat idag. Har två dagar på mig att få det att sitta. Eller iallafall så mycket som möjligt.
Problemet är bara att jag har noll motivation. Fast det spelar absolut ingen som helst roll för jag har ingen som helst tanke på att misslyckas med detta prov, så det är bara att köra.

Om någon timme.


Inte direkt lysande

Dagens ridlektion kan sammanfattas som D-Å-L-I-G.
Berättar mer sen. Nu ska jag iväg och inhandla lite nödvändigheter för en fullon plugghelg.


Ensam hemma

Jag insåg precis att min fina flatmate ska åka bort en vecka på jobb från och med imorgon. Det är inte kul! Hade det varit den gamla bruden hade jag haft en liten inre fest och varit galet lycklig, men inte nu. Jag gillar mina nya flatmate galet mycket. Vi kommer bra överens och vi gillar hästar.
Dessutom är det extremt dåligt planerat eftersom jag har planerat att gå under jorden i helgen och bara plugga till det sprutar Financial information ur öronen på mig.
Alltså har jag inga planer på att faktiskt träffa människor, me det gjorde ju inget eftersom jag ändå skulle kunnat prata och socialisera med A när hon kom hem från jobbet. Nu sprack ju det och jag kommer förvandlas till en erimit. När jag kommer till skolan på måndag kommer jag inte ena komma ihåg hur man pratar.


Är det inte slut snart?

Jag tycker det är kul att gå på spinning. Jag tycker det är jobbigt och jag tycker att jag märker skillnad i min ork från gång till gång. Jag älskar känslan efter passet är slut, man är trött i hela kroppen, svettig som jag vet inte vad, men man känner sig så galet nöjd!

Ändå är min tanke efter ungefär en låt: Är det inte slut snart? Jag vet inte varför, jag är ju inte ens uppe i puls efter en låt, men av någon anledning kommer den tanken alltid upp i mitt huvud.
Samma sak idag, bland det första jag tänkte. Efter jag tänkt det så brukar jag alltid uppleva en galet lång tid tills det faktiskt är slut. Inte idag, idag kändes det som vi knappt börjat innan det var slut.

Galet härligt var det iallafall och nu laddar jag för lite skola!

Dag 29 – Mina ambitioner

Mina ambitioner är att bli så bra jag någonsin kan bli i det jag tar mig för. Jag vill verkligen poängtera att jag vill blir så bra jag någonsin kan bli i det jag tar mig för.
Jag är till exempel övertygad om att jag aldrig kommer bli ett mattegeni, men jag tror att jag är så bra jag kan bli. Tycker det är otroligt viktigt att man hela tiden tittar på sig själv och ser efter vad man själv har för förutsättningar och börjar jobba därifrån. Man ska aldrig titta på någon och utgå därifrån.
Mina ambitioner är som sagt att bli så bra som möjligt. Jag vill bli framgångsrik och omtyckt i min framtida karriär. Min ambition är att skaffa mig en härlig liten familj.
Mina ambition är att oavsett vad jag gör i livet ska jag vara lycklig!

Ett lite hurtigare liv

Idag är det dags för spinning igen och på söndag. "Tyvärr" har jag bara hunnit med spinning såhär långt. Hade tänkte gå på ett ben, mage, rumpa pass igår kväll, men då satt jag ju barnvakt istället. Om jag ska vara helt rälig kommer det nog alltid gå före. Är alltid bra med en extra inskomst som kan finansiera allt mitt ridande.
Har bokat passet till nästa vecka istället och håller tummarna för att jag kan gå då.
Dom har fantastiskt många olika klasser man kan gå på! Jag är ju inte någon gymtjej på det sättet, eftersom jag gärna blir lite lat då, men kan jag gå på klasser så är det toppen. Då är det nån som är där och peppar hela tiden.

Många av klasserna har spaceiga namn som ab blast, urban krav maga, fightclub pad jam och sen har dom massa kortkurser, typ bootcamps och grejer. Sjukt värd pengarna att signa upp här!



Schemat för nästa vecka ser ut såhär:

Måndag: Vila
Tisdag: Spinning
Onsdag Rida + mage, rumpa, ben pass
Torsdag: Spinning
Fredag: Rida
Lördag: Vila
Söndag Spinning

Tycker det är en relativt bra fördelning. Skulle kanske kunna trycka in ett styrkepass någonstans, men det får vi se om det blir något som passar. Då känns det som att jag borde välja bort ett spinningpass och det är jag inte så pigg på. Eftersom jag har problem med knäna och benhinneinflamation kan jag ju inte springa och därför är spinning det enda sättet jag kan komma på att få upp flåset. Det är ju lite styrka i det också. Beror på hur mycket motstånd man väljer.

Har nån tips på andra sätt att träna flåset?

Nytt, fräscht, vågat - 5 popcorn av 5 möjliga



Rolig, fräscht, vågat, smärtsamt, underhållande, FANTASTISKT!

Ibland tror jag att jag tänker ändra mig

Nu har jag väldigt tänkt ändra mig och jag har också kommit fram till en plan. Hoppas bara jag fortsätter vara säker.


Just nu

Njuter jag av solen innan jag ska iväg och barnvakta


Ännu en tur med hopphästen

Ridning stod på schemat idag igen. Det är verkligen det perfekta sättet att starta dagen på!
Fick rida Noddy precis som i fredags och det gick som väntat mycket bättre. Red för nån ny instruktör, kommer inte ihåg namnet, men hon var riktigt bra. Frågade vad jag ville jobba med och då var svaret såklart: mig själv! Min sits, hållning och position.
Fick även idag rida ett lite friare pass, men hon var med mig hela tiden och var på mig. Jag upplevde förra gången att jag aldrig riktigt fick något tag om hans yttersida i vänster varv. Eller ska jag var hel ärlig tog han inte världens bästa stöd på någon av tyglarna, förutom till och från. Så det jobbade vi med. Mycket böja, ställa, flytta för skänkeln. Jättenyttigt och på slutet var han kalasfin! Kunde trava runt med tryck i traven, byta varv, öka och minska steget, öka och minska böjning, utan några större problem. När han tyckte det blev jobbigt då höjde han nacken lite, men han slog aldrig ifrån sig.
Skritten är hans absolut sämsta gångart, då han gärna passar. Inte konstigt med tanke på att han släpper ryggen och kör upp huvudet, men idag skrittade han "som en riktig häst" som instruktören så glatt uttryckte det. Härligt! Sista avsaktningen blev dessutom kanon, då han behöll stöd och form in i skritten och där sökte sig ännu mer framår nedåt. Galoppen var relativt okomplicerad eftersom det dels är hans absolut starkaste gångart och han var så härligt lösgjord att det mest bara vara att sitta och leka med olika växlar.

Tycker verkligen det är helt underbart kul när det faktiskt märks skillnad från gång till gång. I sig inget konstigt eftersom man  alltid får ett större hum om hästen från gång till gång, men det är roligt när det märks sån enorm skillnad!


Sista rycket nu

Om tre timmar är det där spanska muntilga provet över. Jag kör sista rycket nu med att trycka in alla olika former och böjningar i huvudet.
När det är över ska jag blogga om roligare saker igen jag lovar! I och för sig måste jag börja plugga financial information då, men det är inte ens i närheten av lika svårt!

Den där känslan man får när man tror det ska gå dåligt och så går det egentligen väldigt bra

Ett prov av fyra avklarat. Professional competence är slut, över och finito. Ingen kan vara gladare än jag för det, fuktansvärt oinspirerende kurs. Dagen började med att vi fick tillbaka våra reflective essays som vi skrivit för ett tag sen. Jag måste påpeka att våra lärares sätt att hantera det här med bra och dåliga betyg inte är det bästa. Hon ber mig och cirka fem till resa oss upp. "Grattis, ni har fått firsts!" (First är något man skumt man kan få med sin examen och det innebär att man får betyg på över 70% på alla kurser, fråga mig inte mer för jag vet inget mer). Jaha, så fortsätter hon med att berömma hur duktiga vi har varit och babblar på vad som skiljer oss från dom med "bad marks" som hon uttryckte det. Nej, nej, hon vill inte trycka ner någon, men jämför inte de med lite bättre resultat med de som har lite sämre då! Fick iallafall 74%, grattis till mig.
Vidare ner i datasalen för att göra det här jätte, jätteviktiga testet, som räknas som en orimligt stor del mot vårt betyg för att vara bara 30 frågor. Öppnar det och blir lite paff över att en stor del av frågorna har med data att göra och det är INGET vi gått igenom. Den slutsatsen drog vi alla och tyckte det var ett extremt konstigt upplägg. Tack och lov kunde man gissa sig till det rimligaste svaret många gånger och tack vare det blev det 24 rätt och 80%. Grattis till mig igen.

Nej, nu är det fokus på spanskan imorgon som gäller. Känner mig relativt förberedd!

Grävde ner mig igår

Igår ägnade jag större delen av dagen åt att försöka få någon ordning på Professional competence och spanskan. Det första har jag prov på idag. I det stora hela känner jag ingen oro över det eftersom vi har gjort vekotest under hela året och tydligen är själva provet upplagt på samma sätt. Multiple choice på datorn. My kind of test.
Tisdagens spanska är däremot lite mindre säkert. Jag tycker det är upprörande att de tycker att efter en lektions genomgång av någon verbform ska vi vara redo att tala flytande i den. För den som inte vet något om spanska så finns det ungefär minst tre olika sätt att prata om något man har gjort beroende på inom vilken tidsrymd det hände. Pratar vi framtid finns det minst två olika sätt att uttrycka sig på. Allt det här har vi fått ungefär en timmes genomgång på innan vi hastat vidare till nästa. Känner man sig förberedd och redo? Nej, inte direkt!

I solen och njuter

Jag har verkligen ingen självdisciplin! Ligger i Hyde Park och pluggar. Just det, pluggar var det ja. Gjort det i lite drygt en timme nu och jag tycker jag är klar. Förtjänar en paus och läsa min bok jag har med mig för kul. Det betyder ju bara att jag skjuter upp plugget till sen.
Kan faktiskt leva med det. Är alldeles för härligt väder för spanska grammatik former eller inlärningsteorier!

Dessutom är det shortsdebut idag. Har världens fulaste och blekaste ben, men set lever jag med!

Eftersom blogg.se appen suger på bilduppladdning kommer dom sen!


Planen för dagen

Eftersom våren har kommit till London och vi har nästan 20 grader ute kan man såklart inte slösa bort en dag med att sitta inne. Jag måste dock plugga då jag har några prov som kommer upp de närmaste veckorna.
Så planen är att ta en filt, böckerna och papprena, lite frukt och några flaskor vatten och bege mig till en park. Sitta där och bara gå igenom allt som ska kunnas. Dock är jag lite i behov av datorn också, men det kan jag ta ikväll eller imorgon.
Några timmar ska jag vänta innan jag gör slag i saken för det är inte riktigt så varmt som jag vill ha det än.


I väntan på buss 170

Barnvaktat ikväll. Väldigt skönt att bara vara. Tur att han är ett så bra barn att ha att göra med.

3 minuter till bussen kommer.


Lycklig tjej

Hur glad blev jag när jag hittade det här i kyldisken?


Dressyrtant på hopphäst

Säga vad man vill, men det är skillnad på att rida hopphästar mot att rida dressyrhästar.
Idag fick jag rida Noddy, en lite äldre fd hopphäst. Redan innan uppsittning syntes det lång väg att det här var typen som släpper ryggen och kör upp nosen i vädret, han var byggd precis så. Mycket riktigt gjorde han det, men det var inte hans grundposition, utan han gick trevligt på tygeln, men lite då och då tyckte han det blev jobbigt och släppte allt. För att vara närmare 20 år var han inte alls stel, utan snarare en av de mjukare hästarna jag ridit här. Idag var det ridning för Doriel och det fina med henne är att hon låter mig rida lite som jag tycker passar och hjälper mig när jag behöver och ger mer konkreta övningar till Lina. Ett alldeles toppensätt att gå tillväga eftersom Lina fortfarande är lite ringrostig.
Började att jobba på en liten fyrkant med framdelsvändningar i varje hörn för att få honom mer mellan hjälperna. Gick sedan över till bakdelsvändningar i hörnen och öppnor där emellan. Supernyttig då han framförallt i vänster varv tryckte ut och höger och blev slirig med bakdelen. Övergick sedan på en större fyrkant och jobbade öppnor/förvänd öppna på långsidorna och 10-metersvolter i hörnen. Galopparbetet var riktigt roligt då han är den jag hittills ridit som varit startkast i galoppen. Därför jobbade jag med förvänd galopp och enkla byten. Tänkte försöka mig på några riktiga byten, men varje gång jag red in för ett byte kom det någon i vägen (nackdelen med att det pågår flera lektioner samtidigt). Överlag var han sjukt trevlig att rida när han verkligen släppte till över ryggen, då fick han ett riktigt härligt steg och av vad jag såg i speglarna hade han en riktigt snygg siluett också.
Fortsatte jobba på med att sträcka upp mig med magmusklerna och det känns lite nu också. Toppen! Är helt övertygad om att min ridning kommer bli svagare ett tag nu medan jag vänjer in mig med det här nya sättet, men det kommer ge så mycket i längden!




Tråkigt

Business context seminarium. Inte inspirerande på torsdag eftermiddag. Önskar det legat tidigare.


Nu har jag spinnat och överlevt

Spinningen gick över förväntan bra. Med tanke på att min förväntning var att jag skulle avlida innan uppvärmningslåten var över var det såklart inte svårt att prestera bättre. Jag pallade hela passet även om jag kanske satt ner några sekunder när man egentligen skulle stå.
Vaf jag märkte var att rent konditionsmässigt var det inga problem. Jag blev inte trött på det sättet. Rent muskelmässigt däremot. HJÄLP! Mina muskler är min största fiende. Dom är i det närmaste obefintliga! Jag dog av mjölksyra, nej, nu ljuger jag. Jag dog inte. Jag kämpade på och några gånger till så ska det nog inte vara några problem längre. Speciellt som jag tänker slänga in lite andra pass här och där också. I kombo med ridningen borde det här vara ett recipe for success. På söndag är dags för ett spinnpass igen och nästa onsdag ska jag testa på något så spännande som Leg, bums & tums. Precis dom områden jag behöver jobba med!

Kul som sjutton var det iallafall och svettades nog flera liter. Ofräschast på tunnelbanan tveklöst!


En helt fantastisk AHA-upplevelse

Igår red jag lektion igen. När det neda jag vill göra är att rida får man slå på stort och rida två dagar i veckan då och då. Fick som de senaste gångerna rida på Kaliber och hade samma instruktör som i fredags. Idag blev det också bara jag! Toppen! Älskar att man betalar för en grupplektion, men får en privatlektion eftersom ingen annan bokat in sig.
På schemat stod galoppfattningar (oh, nej) och att verkligen komma ner i traven. Började med att lägga in galoppen tidigt. Det var inte några problem alls idag! Fattade galoppen för skänkel, på tygeln, i balans. Galopperad på i en lugn balanserad galopp, kunde växla utan problem mellan böjda och raka spår. Ibland när jag blir lite fifflig med handen slår han ifrån sig och då vet jag att jag börjat pilla. Märker att jag ibland tappar drivningen och då slutar han (naturligtvis) galoppera.
Efter dom här kanongalopperna i båda varven var den travjobb som gällde. Fick jobba lite självstänidigt, men fokus var att sitta ner och inte fiffla så mycket. Började utan stigbyglar och det gick bra, förutom de enorma skavsåren jag har på insidan av låret. Kände dock att det var saker som ändrades. Han gick riktigt trevligt hela tiden, men då och då släppte han igenom totalt och kändes alldels fantastisk.
Då säger min instruktör (det här är typ något någon borde sagt till mig för tusen år sedan): "Du måste försöka jobba mindre med höfterna och jobba mer med magmusklerna, när du jobbar med magen istället för höfterna stör du honom mindre med ditt rörliga säte och dessutom får du en mycket bättre hållning".
Det här låter såklart helt naturligt och jag vet att det är så, jag har bara inte vetat att jag gör så eftersom INGEN har sagt det till mig tidigare, men när jag tänker efter är det självklart. Efter hon sagt det så började jag jobba med att sträcka ut magmusklerna och jobba den vägen och oj, vilken skillnad det blev! Och självklart ska det bli skillnad eftersom om jag slutar "skumpa" runt med sätet så blir han såklart friare i ryggen och kan komma till arbete på ett helt annat sätt.
Nu kommer vi till problem nummer 2: jag har inga magmuskler! Så nu är det det som gäller, träning av dom icke-existerande magmusklerna!
Jag är så otroligt tacksam att jag får rida på Kaliber för han accepterar inte att man gör något man inte borde. Han säger ifrån dirket. Är jag för stark med skänkeln slår han ifrån sig. Blir jag för hård i innehanden slår han ifrån sig. Ramar jag inte in honom mellan hand och skänkel får vi en 40 meters volt istället för en 10 meters. Fifflar jag för mycket med handen slår han ifrån sig. Blir jag för stark i båda händerna blir han stark tillbaka. Är jag inte tydlig och konsekvent gör han inte det jag ber honom om. En helt fantastisk häst!

Mysmorgon i sängen

Ligger i sängen och myser. Varmt och skönt är det. Känner dessutom att jag har lite träningsvärk efter gårdagen. Tummen upp!
Är så mysigt att ligga här och lyssna till fågelkvittret utanför fönstret. På något sätt vet man att det är en fin morgon när fåglarna sjunger.

Idag ska jag göra något som jag inte gjort på flera år. Jag ska gå på SPINNING! Hjälp, vad jag kommer dö, men ska bli skitkul på samma gång. Lite rädd bara att jag ska få världens träningsvärk med tanke på att jag ska rida imorgon igen. Det blir kanske ridning för funktionshindrade imorgon.


Vårvackert

När våren kommer krypande är det allt bra vackert!





Upprepning är den bästa metoden

Barn är allt bra roliga! Jag och O är på väg till lekparken i Battersea Park. På vägen passerar vi en parkering full med bilar. För varje bil vi passerar säger O "car" eller "bil" och pekar. Och jag svarar troget varje gång "ja-a, en bil". Efter ungefär 15-20 bilar börjar det bli en rätt tråkig lek, men O fortsätter så det är bara för mig att göra samma sak.

För övrigt är Battersea Park en av de bästa parker jag varit i. Helt enorm, massa gångvägar, vackra planteringar, ett mini zoo, båthyrning, små caféer, massa dammar med fåglar för den som gillar det. Sen har man också en trevlig promenad längs Themsen när man kommer till ena sidan. Ett perfekt ställe att spendera en solig eftermiddag!


Härlig dag

Började dagen med en lektion på Kaliber, berättar mer om den sen. Gick galet bra iallafall.
Solen skiner och jag går i t-shirt. Mu ska jag iväg och sitta barnvakt. Hoppas på en tur till parken.


Dag 28 – Det här saknar jag

Ja, ni som läser min bloggofta vet ju vad jag saknar. Hästar, mina vänner, mina elever, min familj, mina katter, Sverige, tävla, träna och så himla mycket.






Glatt överraskad!

Kom hem till slut och kollade skattekontot. Glatt överraskad kan vi utan tvekan säga att jag blev. Får tillbaka mer än dubbelt så mycket som jag räknat med. LYCKA! Preci vad jag behövde som sagt.

Något som däremot inte är lika underbart är det faktum att vår telefon inte riktigt verkar vara med oss. Den funkar utmärkt, förutom den där lilla detaljen att man inte hör ett ord ur den. Det gr att ringa, det går att ringa till den, men du hör inget. Dock hör dom i andra änden dig. Det som gör mig konfunderad är det faktum att den bara ansvänts en gång och då fungerade allt utmärkt.

Nu tänkte jag bege mig till affären och köpa lite grejer för att baka jordnötskakor!


Vill åka hem och öppna datorn

Nu vill jag åka hem. Åke hem till datorn. Varför? Jo, men det är ju idag man kolla vad man får tillbaka på skatten. Jag tycker det är jättespännande. Nu känner jag mig dessutom relativt säker på att jag får tillbaka några tusenlappar trotts att jag bara jobbade cirka 6 månader i Sverige förra året. Lite extra klirr i kassan skulle sitta väldigt fint speciellt med tanke på sommarens Turkiet resa.


En sista

ÄNTLIGEN! Idag är sista riktiga spanska lektionen! Jag kan inte beskriva hur lycklig jag är!
De här två timmarna varje vecka är de mest bortkastade timmarna jag någonsin behövt genomlida.

Men, nästa vecka är ett 10 minuters muntligt prov och sen har vi ett slutprov 1 maj. Sen ska jag aldrig mer tänka på spanska i mitt liv!


Toalettrullesparning

Som ni alla kanske vid det här laget förstått så var jag inte överdrivet imponerad av min förra flatmate (och inte av mig förmodligen heller). En sak som är helt knäppt att jag störde mig på, men som jag ändå gjorde, var hennes helt kopiös användning av toalettpapper. Det kunde gå åt en rulle om dagen. Det gjorde mig helt galen. Även om jag inte varit hemma hela dagen, bytt rulle på morgonen, hon kom hem på kvällen och lik förbannat så fick man sätta dit en ny rulle morgonen efter.
Nu har min nya flatmate varit här i snart en veckan och vi har gjort av med inte ens två rullar på den tiden. Det är helt fantastiskt!


Lycka


Idag är jag glad att jag inte är i Uppsala

Idag vill jag inte vara i Sverige. Jag har hört att det var mer eller mindre snöstorm imorse. Hörde också att det har övergått till slask nu.
Här är det strålande solsken och ungefär 15 grader varmt. Varit ute på en liten promenad nu och slutade med att shoppa risotto grejer för att fixa risotto till middag. Mums!


Dag 27 - Min favoritplats

Vänta, har vi inte haft den här förut? Jojo, dag 14. Därför får ni hålla till godo med den. Har samma favoritplats då som nu. Inte mycket som kan förändras på två veckor.

Vill tävla, träna, bli bättre

Dagar som denna saknar jag tränandet och tävlandet så himla mycket. Det enda jag vill göra är att träna, träna, träna och bli bättre. Tävla och var ute i svängen igen. Får hålla ut ungefär två år till, sen kan vi köra igen!







Gå i skolan är för folk som inte behöver plugga

Idag är jag så vågad att jag tänker skippa skolan. Jajamen, den ni! Bli inte för upphetsade bara, jag ska inte göra något roligare. Nej, nej, jag måste bara ge mig själv lite tid att plugga lite financial information. Jag insåg liksom att vi skulle ha prov nästa vecka. Hjälp liksom! Dags att sätta fart. Vi har 20 olika ratios som vi ska kunna bland annat, både räkna ut och förklara innebörden. Ojoj!

Annars så sov jag inget vidare i natt heller. Spöken är alltså ett big NO NO att prata om med mig. Usch, jag är så fånig, men nån måste väl vara det också?

Dag 26 – Mina rädslor

Jag är rädd för ALLT!
Jag är rädd för kossor, duvor, spöken, folk, vara ensam, inte vara ensam, prata i telefon, åka båt, flyga, insekter, fiskar, bada där jag inte ser botten, ormar, äta sånt jag inte vet vad det är, åka bil med pappa (haha), komma försent, komma för tidigt, gå till tandläkaren, mörkret, stora hundar..... Jag skulle kunna fortsätta i alla evighet med den här listan, jag är liksom rädd för det mesta


Svenskar överallt

Ibland blir man lite tagen av hur mycket svenskar det finns i den här staden.
Jag läste någonstans att sett till svenska invånare motsvarar London den fjärde största staden med svenskar i. Det bor alltså fler svenskar här i London än i Uppsala. Det gör att man aldrig kan känna sig riktigt utomlands. Vart man än går så måste man tänka på vad man säger för det finns alltid någon i närheten som förstår en.
Idag har det varit extremt. Har säkert hört 10-12 olika sällskap som pratat svenska idag. På ett sätt blir man lite glad och känner sig hemma, men på ett sätt blir jag väldigt frustrerad och känner att vi är överallt. Man kan aldrig riktigt bara vara här. Det finns ett helt svenskt community här i London. Svenska affärer, caféer, restauranger och pubar. Så man behöver egentligen aldrig känna hemlängtan.


Söndagslunch


Söndagsutflykt


Uppskärmd i natt

Kan ju börja med att säga att det inte varit en bra natt. Igårkväll (långt innan sovdags) satt jag och min nya flatmate och pratade om spöken och annat läskigt. Alla vet kanske inte det, men jag är nog bland de räddaste i hela världen när det kommer till sånt, hela kroppen ryser och jag börjar gråta. Detta kan hända även om det är mitt på dan, strålande sol och vi är ute bland folk. Trotts det tyckte jag snacka spöken var en bra idé och det var lugnt efteråt. Vi pratade om annat, jag lekte med datan och jag kollade på film.
Sen kom den där stunden när jag skulle släcka lampan. Då kom all skräck sköljande över mig. Det löjligaste var ju utan tvekan det faktum att det jag var rädd för var inte alla "riktiga" historier. Nej, det jag var räddast för var att den där gröna handen som man körde med när man var liten skulle dyka upp. Haha, patetiskt!
Låg där i sängen vänd in mot rummet. Det är inte bra, då jag somnar bäst vänd in mot väggen, men det kunde jag ju inte göra. Man kan ju bli attackerade bakifrån då. Testade ha lampan tänd, men då kan jag ju absolut inte sova, så det blev det inte bättre av. Tror jag somnade vid 5 någon och sovit nån timme nu på morgonen.

Usch, jag är så töntig!

En hälsning från Sverige




Bland det svåraste med att bo här är att jag inte har någon underbar katt att gosa med. Då blir man glad när man får små bildrapporter från dom!

George, jag beundrar dig!

Igår blev George Clooney gripen läste jag i tidningen. NEJ! Var min tanke, vad har han gjort nu? Knarkat? Utpressat? Trakasserat? Jag trodde verkligen inte att han var som alla andra kändisar. I ett ögonblick kände jag mig besviken. Han var som alla andra.
Sen läste jag vidare och allt eftersom jag läste desto mer nöjd blev jag. Han var inte alls som alla andra. Han var en fantastisk människa. Han hade blivit arresterad av helt rätt anledning (låt oss inte fundera över om det faktiskt finns en bra anledning att bli arresterad). Han hade blivit arresterad för att han varit med i en demonstartion. Tillsammans med bland annat sin pappa och kongresskledarmöter. En demonstartion mot hur folk i Sudan blir behandlade. Han har tydligen kämpat för detta under många år och han besökte Sudan så sent som förra veckan.
Tänk vilken genomslagskraft det har att  G E O R G E C L O O N E Y blir arresterad! Det är verkligen ett sätt att lägga fokus på ett problem som blivit bortglömt bland alla andra problem här i världen. Ett fantastiskt sätt att utnyttja sin stjärnsatus för något bra.
Jag beundrar verkligen George för att han vågar stå upp för det han tycker är fel!

Läs mer här: The Telegraph och Aftonbladet


Måste komma i form

Igår när jag red insåg jag hur dåligt tränad jag faktiskt är! Det är  K A T A S T R O F! Och hur mycket jag gått upp i vikt sen jag flyttade hit. Tack och lov håller vi ju på att jobba på själva viktbiten, men det räcker inte med någon promenad och ridning en gång i veckan. För att jag ska bli så bra som möjligt inom ridningen (vilket jag såklart vill) måste jag se till att jag har en betydligt bättre grundkondition och bättre kroppskontroll.
För att ta tag i saken ska jag idag och besöka ett gym tänkte jag. Egentligen är jag inte så intresserad av själva gymet, men jag är intresserad av alla klasser dom erbjuder. Massa varje dag och det bästa av allt - det kostar bara £14.95 varje månad! Dock kostar det lite mer när man joinar och eftersom jag tänker åka till Sverige om två månader ska jag åka dit och kolla om man kan joina, avsluta och komma tillbaka i höst utan att betala joingingfee igen. Funkar inte det tänker jag köra  en-månadsmedlemskap nu och sen gå med på riktigt i höst. Blir billigast så.
Fitness4less heter det, det enda dåliga är att det ligger en bit bort, men hey, jag har obegränsade resor och kostar det nästan ingenting i månaden så är det värt det.

Dag 25 - En första

Den här fina buketten skickade jag till pappa på hans födelsedag förra helgen. Det är första gången jag skickar ett Blomogram och jag kan säga att det funkade alldeles utmärkt. Skickade dessutom med en ask choklad och en del av pengarna för buketten gick till Läkare utan gränser. Så jag var både en duktig och dotter och en duktig medmänniska, allt på samma gång!

Använde mig av Interflora - kan rekommendera!


Ibland undrar jag vad jag håller på med

Gårdagens ridpass var kul. Det funkar så att man bokar in sig på en grupplektion och har man tur så blir det en privatlektion. Det är precis vad det blev igår. Bara jag - toppen! Fick rida på Kaliber igen. Inget jag har något emot alls. Gillade verkligen honom, men vill rida olika hästar.
Idag fick vi rida inomhus. Det som är lite sådär är att det kan pågå upp till fyra lektioner samtidigt i ridhuset. Så ibland blir det lite kaos. Tack och lov var det mest nybörjare som red igår samtidigt som mig, så dom ägnade sig inte åt några avancerade grejer eller var ivägen. I och med att vi var inne och det var betydligt mindre fläng runt omkring var Kaliber mycket lugnare och mer avslappnad från start.
På schemat stod mest galoppfattningar och sedan att hitta balansen efter avbrotten. Herr Kaliber tycker om att springa fort och fortsätter gärna springa. I travarbetet var han super! Avslappnad och stadig! Jättenöjd där. Vänster galoppen fungerade också bra, trotts att jag nog fick till bland de sämsta fattningarna någonsin överlag. Sen kom den där höger galoppen. Jag vet inte vad jag ska säga, men det var som att jag glömde allt vad ridning hette. Släppte allt och bara lät honom springa iväg. Hur tänkte jag där? Ja, det undrar jag också. Resultatet blev en katastrofal fattning där jag studsade till på honom. Han blev rädd och studsade till sjäkv, eftersom jag redan var lite i obalans tappar jag stigbyglar och hamnar på sidan. Hjälp! Jag ville inte ramla av! Så jobbigt med all smärta och en lös häst. Tar ett tag och mycket fart och studsande, men jag får stopp på honom och kommer till rätta. Efter det blev det ingen mer höger galopp. Även fast man inte blir rädd, blir man stressad och då tappar iallafall jag alla förutsättningar för att göra något bra av det hela. Tyckte så synd om honom efter det där katastrofala försöket till galoppfattning.

Så, överlag var han fin och avslappnad, tills jag förstörde allt. Det fina med Kaliber är att det är en häst där man inte kan ta genvägar. Man måste göra rätt och vara stilla med handen, annars blir han förbannad. Problemet är dock att det är så mycket häst, stora rörelser och mycket att hålla ihop, men jag kämpar på!

Är så pepp på ridningen att det står ridning på schemat två gånger nästa vecka. Onsdag och fredag!



Lugnt och skönt

Idag har varit en sån där bra dag. Började i och för sig alldeles för tidigt, men vad gör man inte för att få rida? Jag vet att jag sa at jag skulle berätta mer om ridning i ett senare inlägg, men jag vill inte göra det förrns jag fått in bilderna. Så det blir ridrapport imorgon istället.

När jag kommer hem från ridningen är jag alltid slut och brukar ta en liten siesta på någon/några timmar. Det är bland det det dumaste man kan göra när man ska iväg senare. Varje gång jag vaknar efter en sån där "Mittpådagenlur" känner jag mig så himla ofräsch. Smakar dött i munnen och hela kroppen känns knäpp, men ändå ska jag envisas med att göra det. Varje fredag.

Ikväll är det alltså barnvaktning. Har redan varit ute i parken och gått i nästan två timmar. Nu sitter han och äter och jag dricker min middag. Har laddat upp med blåbär och hallon inför min lilla seriekväll när han somnat. Kom ju nya avsnitt av Vampire diaries, Secret circle och Greys Anatomy igår. Var ju mer en månad sen, så jag har längtat!


Fredag igen

Härlig morgon i stallet. Berättar mer sen om dagens pass för nu ska jag sova en timme innan jag ska iväg och barnvakta!

Ingen ursäkt

Har inte bloggat på hela dagen, vet inte varför. Inte orkat bara. Har inte haft så jättemycket tid till det heller om jag ska vara ärlig. Varit ute och jagat lite mer till hemmet.

Är det någon som blir förvånad om jag erkänner att temat är rosa? Nej, jag förstod det. Lite på väggarna bara, så ska det här nog bli bra.


Frukta ej

Jag är tillbaka!
Var ingen lång paus det där inte. Tack och lov. Blev helt nervös utan internet hemma.

Jaha, nu är hon borta. Jag kunde inte vara lyckligare. Känns obeskrivligt skönt att slippa känna ångest varje gång man kommer hem. Det dåliga är däremot att hon tog i princip ALLT som fanns i lägenheten. Imorse hade jag 4 köksstolar, en soffa, en TV bänk, 6 glas och en stekpanna i kök och vardagsrum. Inte OK! Iväg till IKEA blev det och inhandlades en hel del. Väldigt nöjd. Mycket blått och rosa (förvånad?). Det enda som fattas nu är lite utfyllnads grejer, typ tavlor och dekorationer. Lite saker till köket behövs väl också, men det kommer väl fyllas på allt eftersom. Blev lite överexalterad på IKEA, så kom hem med betydligt mer än jag egentligen tänkt mig.

Nu får vi bara hoppas min nya flatmate gillar det! Jag som har slitat med att sätta ihop alla grejer. Känner mig lite manlig eller nått. Det var sånt flyt i det. Man kan konstatera att är jag inte bra på något annat är jag iallafall bra på att montera IKEA möbler! Lyckades dessutom installera nya bredbandet. Tummen upp!

Ber om ursäkt!

Det kommer vara galet dåligt bloggande från min sida dom kommande dagarna. Jag har inget internet hemma för tillfället och mitt 3G är inte snabbt som blixten. Därför blir (eller den har redan börjat) en ofrivillig bloggpaus för min del. Hoppas ni kan övereva utan mina djupa insikter några dagar.
Förhoppningsvis kommer jag tillbaka med galet mycket inspiration och enormt peppande inlägg till helgen senast!

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Nu är vi där igen, det finns så mycket som får mig att gråta.

Jag gårter när jag blir riktigt förbannad och det kan vara den sämsta egenskapen som finns. Ingen tar en på allvar då.
Jag gråter när jag ser en sorglig film/serie. Jag gråter när jag hör en sorglig låt. Jag kan till och med gråta när jag hör en inte så sorglig låt, men den får mig att tänka på något speciellt. Jag gråter när jag ser gulliga djur. Jag gråter när jag ser (i mina ögon) sorgliga reklamer i tunnelbanan. Jag gråter när jag ser gamla människor som uppenbart fortfarande älskar varandra. Jag gråter när jag tänker på Ponti. Jag gråter när jag tänker för mycket på min familj.

Och ibland gråter jag bara för att jag behöver det. Känns alltid skönt att få släppa ut allt man har uppbyggt inom sig.


Inte alltid den här glada tjejen

Ny veckan, nya tag

Sitter och myser i sängen. Ska fila lite på mitt CV som jag måste lämna in på onsdag. Känns egentligen lite knäppt att de ska betygsätta våra CV:n, men okej. Är det så, så är det väl så.
Annars är det underbart väder idag igen. Planerar att promenera till skolan, så får väl sätta lite fart och bli klar med det här.
Den här veckan komma bli den bästa på länge! Ut med det gamla och in med det nya liksom! Hoppas verkligen att det kommer bli så bra som det känns.
Ska även våga mig iväg på ridlektion själv! Modig tjej! Jag är såklart helt övertygad om att det kommer gå bra, men man vet aldrig.

Nej, lite CV fil var det!

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Oj, det är så himla mycket som får mig att må bättre.

Mina fina vänner, en katt som lägger sig intill en, ett hästmule i famnen, ett härligt ridpass, en snabb galopp i skogen, min familj, gamla människor som håller handen, småbarn och deras ärlighet, shoppa, en bra serie, ligga på en solig strand.

Ja, det finns så otroligt mycket som får mig att må bättre! Jag försöker se det fina i det lilla.


Shopping

Igår blev det som sagt lite shopping då, tyckte jag förtjänade det.

  • Ett par blåa tygskor från New Look
  • Ett par röda tygskor från New Look
  • Ett svart linne från New Look
  • Ett vitt linne från New Look
  • En svart dipkjol från Primark
  • En rödorange blus från Primark
  • En jeansjacka från Primark
  • En vit blus från Forever 21
  • Ett par beiga shorts från Forever 21
Massa bra och nödvändiga grejer med andra ord!

Har den äran!

Idag fyller min fina pappa hela 59 år! Massa grattis och kramar till honom!


Insåg att jag inte hade några ensambilder på pappa. Illa, det måste åtgärdas!

Gårdagens lilla sightseeing

Det var en helt underbart mysig dag igår!
Eftersom jag kände mig lite depp efter att mina föräldrar åkt var det precis det här jag behövde. Mys med Mädz och hennes föräldrar. Hade aldrig träffat dom förut, men dom var supertrevliga. Hennes far och min far skulle nog komma galet bra överens, känns som dom var väldigt lika. Blev också så full i skratt för deras sätt att vara med varandra är precis som jag och mina föräldrar är med varandra. Kände igen så himla mycket! Roligt!

Det blev iallafall en himla massa gående. Lämnade hemifrån strax efter nio igår morse och kom hem strax innan nio igårkväll. Heldag med andra ord. Vi kollade på London Eye, Big Ben, Westmister Abbey, Buckingham Palace, tog en fick vid Trafalgar Square, Piccadilly Circus, åt glass vid Towern, shoppade massa på Oxford street (det kommer i ett annat inlägg), käkade på en bakgata till Oxford street, mös i Covent Garden och avslutade med en fika på Waterloo.

Verkligen en heldag och en härlig dag med härligt väder!

Skräckupplevelse

Igår när jag så frifullt låg i sängen och pillade lite med mobilen (som jag alltid tvångsmässigt måste göra innan jag somnar) så ser jag något som kommer krypande över täcket.

PANIK!!!!!

Kastar mobilen, slänger iväg täcket och flyger ur sängen. Ställer mig i dörren i en lagom lämplig flyktställning. Lyckas lokalisera vad det är för något som attackerat mig i mina nattbestyr. En geting! Och det var inte lilla getingen heller, utan hans steriodladdade kusin! HJÄLP! Konstaterar att den ser lite lullig ut och den har kanske inte alls som mål att mörda mig. Livrädd som är jag tänkte jag "Om ändå Lollo vore här". Inser ganska snabbt att Lollo befinner sig x antal hundra mil bort och hon kommer nog inte komma och döda getingen åt mig. Alltså måste jag kolla upp hur pass vaken där här getingen är. Så jag kastar mina nycklar precis bredvid den. I princip ingen reaktion. YES! Då kan jag fixa det här. Hämtar tallrik och glas och lyckas pilla in den där. Då trodde jag att det skulle vara lugnt, men nej, då jäklar blev det fart på den. Började fara runt där inne i glaset. SHIT! Vad gör jag nu?! Min lösning är: jag dränker den! När man tänker efter lite är det rätt svårt att få in vatten i ett upp och nedvänt glas, men just då var det min bästa lösning. Som ni förstår gick det inget vidare, så jag var tvungen att öppna glaset mer och mer. Då håller den på att rymma! BAM! Ner med glaset och vi har en geting med svåra inre skador. Den är nästan i två delar, men den jäkeln vägrar dö! I all min panik försöker jag dränka den ännu mer, men, nej, nej.... Så till slut tar jag mod till mig, öppnar glaset och pillar ner den i diskhon och spolar ner den!

Usch, så här i efterhand känner jag mig som en riktigt elak typ, men jag hade en puls på typ 300 och var beredd att sova på soffan. Min rädsla för getingar är helt sjuklig!

Londontips: The Windsor Castle

I söndags när mamma och pappa var här käkade vi sunday roast. Är ju lite av en söndagsklassiker i det här landet, vare sig man gör det hemma eller på en pub. Vi gick iallafall på en supermysig pub i Kensington som hetter The Windsor Castle. Det finns ungefär en miljon The Windsor Castle i England, så jag vill verkligen betona att vi var på den i Kensington. En riktig typisk englelsk pub som funnits sedan 1800-talet, den var inredd i massa smårum och det var ett sätt att dela klasser och kön förr i tiden. Idag bidrog det bara till en otroligt mysig atomsfär. Vi käkade som sagt sunday roast och det var rejäla portioner: tre bitar kött (mamma och jag tog biff, pappa tog fläsk), massa potatis stekt med skalet på, massa grönsaker, en rejäl Yorksherie pudding och massa, massa gravy! Det är ju grayvn som är bland det viktigaste och det fick man rejält med. Vi körde även på creamy purjolök som ett smarrigt komplement. UNDERBART! Jag tyckte det var så himla gott och mätt blev man. Trevligt bemötande också!

Jag var så fokuserad på att äta att jag inte tog fler kort. Haha. Ett tips kan vara att boka bord om man vill käka där, funkar att göra på deras hemsida. Dom öppnade 12, vi var där 12.40 och då fick vi i princip sista obokade bordet.

Hemsidan: The Windsor Castle


Något otroligt gulligt

Något som jag tycker är vansinigt gulligt är alla små barn i skoluniform här i England. Dom är så galet söta!


Mästare på mat

Jag tittar med väldigt stor entusiasm på Sveriges mästerkock. Varenda avsnitt har setts och jag tycker det är fruktansvärt roligt!
Domarna är härliga, även om jag tycker att Pär Morberg är lite läskig (ingen jag skulle vilja möta i en mörk gränd), trotts hans läskighet är han grym!
Deltagarna i år tycker jag är bättre än förra året, mer personligheter!
Min absoluta favorit i år är Ubbe, störtskön kille ju! Han har ju hel rätt inställning här i livet och han verkar älska att laga mat!

Dag 22 – Det här upprör mig

Oj, det finns många saker, men det som gör mig mest upprör här i världen är när barn, gamla och djur behandlas illa. Då blir jag så galet upprörd att jag börjar gråta! Det är en sak att behandla en vuxen människa som är kapabel att ta vara på sig själv lite sämre, inte okej, men ändå betydligt mer berättigat än att behandla barn och gamla dåligt.
Att ge sig på försvarslösa djur är också något som det inte finns några ursäkter för. Hur tänker någon som väljer att behandla ett stackars djur illa?!

Jag blir till och med tårögd nu när jag skriver det här, bara jag tänker på det. Det är så fruktansvärt orättvist att oskyldiga och försvarslösa ska behandlas på ett grymt sätt.

God morgon

Idag är det shightseeing för Mädz och hennes föräldrar som står på schemat för mig. Kul att bli anlitad för sånt. Hoppas dom inte förväntar sig rolig kuriosa om platserna, då kommer jag falla platt. Nu är jag inte alls särskilt orolig för att dom förväntar sig något sådant, men man vet aldrig.
Tar min vanliga tur. Hämtar upp dom på Waterloo, går längs med floden förbi London Eye och Big Ben, House of Parliment, därefter en liten avstickare till Westmister Abbey. Efter det stövlar vi på genom St James's park upp mot Buckingham Palace. När vi är i parken hoppas jag hennes föräldrar inte kommer bli alltför oroliga när jag hoppar fram och tillbaka för att undvika alla bevingade djur. Ytterst obehagliga! Trampar på upp till Trafalgar Square, från det vidare till Piccadilly Circus, Regents Street upp till Oxford Street och där släpper vi lös mamma Johansson på alla affärer. Om de önskar mer har jag några ess i rockärmen!


Dag 21 – Ett annat ögonblick

Inte ett ögonblick direkt, men när jag åkte till Sydafrika i 3:an på gymnasiet. En helt fantastisk upplevelse. Att få inblick i en annan kultur på det sättet vi fick är det inte många som får. Vi fick liksom gå bakom kulisserna. Hälsa på hos lokala företag, gå på gudstjänst, inbjudna till en skolan, besöka kåkstäder, gå på bröllopp och massa mer. Sen hann vi såklart med turistiga grejer också som åka på safari, vara i Kapstaden, åka upp på Taffelberget, besöka Goda Hopps udden och allt sånt där som en vanlig turist gör. En helt fantastisk upplevelse och ett minne för livet!





Nu har jag ridit igen

Idag var det dags för ridningen igen som sagt. Jag fick den tjusiga Kaliber idag, en alldeles lagom stor häst, men väldigt känslig. (Jag tror jag alltid får dom lite småkomplicerade hästarna, det är alltid något med dom jag sitter på). Iallafall var Kaliber väldigt känslig för handen och det är ju supernyttigt för mig eftersom jag gärna vill göra väldigt mycket med handen.
Han hade en åsikt om att långsamt var det bästa tempot i skritt och trav, så det fick i jobba en hel del på. Han tyckte också om att gå att skjuta in innerbogen, så det blev en hel del arbete med att hitta stödet på utsidan och få honom att mjukna i inner.
Fick börja med att rida fram lite självständigt som vanligt. Efter att jag galopperat fram honom konstaterade jag att det inte fanns mycket vett i att jobba mycket galopp, då han bara blev spänd och tappade ryggen. Att springa fort, helst med dom andra hästarna, var också roligt.
Började jobba och till att börja med var det Ruter ess på volterna i skritt och trav, bara få dom att vända med för hjälperna och behålla rakriktningen. Sen gick vi ut och jobbade Ruter ess på hela ridbanan, med ökningar från kortsida ner till långsida. Flöt jättefint och jag fick ett otroligt härligt stöd och påskjut!
Lite galoppjobb som jag till mesta delen skippade och jobbade istället med att lossa innersidan.
Avslutade med lite skänkelvikningar på kvartslinjerna ut till spåret. Här förekom han mig lite, så jag fick lura honom och bara rida rakt fram ibland.

Fick mycket beröm! Tjoho! Idag hade vi den bra ridläraren! Och hon sa att första gången man rider lille herrn så brukar det inte funka så bra som det gjorde för mig. Hon tyckte jag var väldigt stabil och lugn med både han och säte! Glad tjej! Min fina vän Lina gav mig också en komplimang: Det såg så tjusigt ut när du red förbi och så kom alla andra farande eller något liknande. Kändes väldigt skönt att höra att även när man inte hittar den där perfekta känslan så ser det trevligt ut från sidan.
Kaliber är iallafall en ny favorit! Jättenöjd med dagens pass!




Dags för lite ridning igen

Idag är det äntligen dags för ridning igen. Två veckor sen sist. Alldeles för lång tid. Man borde rida varje dag.

Står vid tubestationen ute i Oakwood och väntar på Lina. Vi har lite olika inställning till tid. Jag är världens tidpessemist, så jag kommer ALLTID för tidigt till allt. Lina är lite tvärtom, tidsoptimist och tar set lite mer chill än jag. Det innebär att jag alltid är förtidig tills vi ska ses innan ridningen och jag får vänta.

Tur att man är olika!


Dag 20 – Den här månaden

Den här månaden händer det mycket. Mina föräldrar har varit här och myst, jag kommer få en ny flatmate, jag kommer i princip vara klar med mitt första år på universitetet och massa annat.
Massa mys med vänner, lite utgångar, lite ridning. Alldeles precis sådär som ett liv ska vara. Mycket att göra, både seriöst och kul.
Men, det absolut bästa med den här månaden är såklart att VÅREN är på väg med stormsteg! Kan man låta bli att älska det?! Jag har redan sett påskliljor och träd med vita blommar!



12.44 och jag har fortfarande inte riktigt lämnat sängen

Sovit galet dåligt i natt, väckt alldeles för tidigt imorse och har faktiskt ingenting jag måste göra idag innan skolan. Därför har jag spenderat tid i min säng. Kollat på Lost och lekt runt lite på internet. Ibland måste man få göra sånna lata grejer. Inte ha några krav alls.
Nu ska jag dock hoppa i duschen, helrengörning med bodyscrub och benrakning står på schemat. Härligt!

Kvällsmys

Igårkväll blev det lite spontant kvällsmys hemma hos Becca i Fullham. Fixade lite mat och kollade på lite serier. Alldeles lagom ambitiöst på en onsdagkväll!


Dag 19 – Detta ångrar jag

Jag ångrar varje dag att jag lämnade Ponti. Finns ingen som kan fylla hennes plats.

En fruktansvärd väckarklocka



Vad ska man säga när man ser det här? Kan man undvika att vilja hjälpa till? Nej, det är klart som fan att man vill göra nått. Och det är precis vad jag tänker göra. Jag tänker kolla upp vad JAG kan göra och sen göra det. Man måste börja någonstans och precis som dom säger i filmen, jag vill inte att mina barn ska växa upp i den värld vi lever i idag!

På plats när man inte måste

Spanskan idag gick fortare än den gjort på väldigt länge! Kan kanske bero på att jag kom 10 minuter försent. Tack för det bussen! Tog nästan en timme att åka en tur som i vanliga fall tar cirka 20 minuter, men, men.... Så kan det gå.

Nu har jag iallafall varit så duktig att jag tagit mig till skolan och ska skriva på min essay. Det blev inte mycket skrivet igår, insåg att man kunde spela Angry birds Facebook och det var galet mer intressant än min uppsats.
Försökte mig på att gå upp i tysta delen av biblioteket, men OMG, det var knäpptyst! Ja, det är klart det var tyst när det är den tysta delen, men det var för tyst. Jag blev alldeles nervös och gick snabbt därifrån.
Så nu ska här uppsatsskrivas!

Wish me luck!

Londontips: Ffionas

En av alla restaurnager vi åt på förra veckan var Ffionas Kensington Church Street. Det var bara en ren slump att vi hittade den, för går man förbi ser det inte mycket ut för världen. Vi hade bara gått rakt förbi någon dag innan. Som tur var gjorde vi inte det den här gången.

Det är ett väldigt litet och mysigt ställe, man får inga menyer utan det sitter en stor tavla på väggen och man får berättat vilka som är dagens. Ganska rustika rätter med mycket mat. Och framförallt otroligt gott! Det är verkligen mat lagade med hjärtat. Det smakade gudomligt! Vi var där strrax innan nio och tur var väl det för efter nio var det fullsmockat.

Jag har även förstått att dom har en fantastisk brunch där på helgerna som man får en gratis cocktail till. Det ska absolut testas vid tillfälle!



Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Oj, vilken svår fråga.
Jag vet faktiskt inte.

Eller, en av de bästa födelsedagarna jag haft var när jag var aupair här i England. Vi hade det så roligt att Lottie (mamman) fyller år 5 juni, jag fyller år 6 juni och Oliver (ena barnet) fyller år 7 juni. Så det var myspys i flera dagar. Presentöppingar, tårta på sängen, djurparksbesök och massa sånt.

För att fira min födelsedag med mina kompisar hade jag och Paulina en gemensam födelsedagsfest hemma hos mig mittemellan våra födelsedagar. Vi grillade, sjöng Singstar, bakade riktigt, svensk tårta och avslutade sen med en utgång och alla sov kvar hos mig.





(Gissa vilken som är min! Jajamen, den längst bort utan äckelpäckel svamp)


Back on track

När man tänker efter är det inte särskilt smart att försöka sig på att börja en diet veckan innan man får över mammsen och pappsen på besök. Vi kan ju konstatera att mitt diethållande inte fungerade förra veckan, men nu är vi tillbaka på banan och det ska satsas ännu mer.

Måste dock poängtera att vi gick så enormt mycket under veckan att jag förmodligen faktiskt kunde unnan mig restaurangbesöken. Det blev promenader flera timmar varje dag. Upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit!

Smakar det så kostar det

Har ju inte hunnit berätta om allt mysigt vi haft för oss. I torsdags tog vi oss till Waldorf Hilton i Aldwych för lite Afternnon tea. Fanns tre olika att välja mellan plain, med sparkling rose och med champange. Vi slog som sagt på stort och satsade på champange alternativet. Till allt fick man fem små sandwichs, två scones med clotted cream och conserve och de söta små bakverken ni ser på några bilder.

Såklart var det inte helt gratis, men jag måste säga att det var gudomligt gott och värt varenda öre. Servicen var oklanderlig, omgivingen supermysig och allt kändes väldigt exklusivt. Hade jag råd och tid skulle jag alltid springa på Afternoon tea, mest bara för dom fantastiska sconsen!


Dag 17 – Mitt favoritminne

Det ögonblick jag valde tidigare är också ett av mina absoluta favorit ögonblick. Just för att det var så långt bort på kartan för mig just då. Det fanns inte en chans att den ritten (eller en den nivån på just då, vilket jag nog i efterhand måste ändra mig på, vi var tillräckligt bra) skulle kunna leda till en första plats, men det gjorde den och det är jag evigt lycklig för!



Det var så mycket den här underbara, fantastiska häst gav mig och det går inte en dag utan att jag saknar henne!
Hon har för alltid en plats i mitt hjärta!

Adjö

 

Blogg.se appen diskriminerar ju bilder för tillfället. Nu är iallafall mor och far avvinkade och på väg mot Heathrow.

Ett adjö

Idag åker mor och far hem. Sitter på Paddington för att säga hej då. Sen är det hem och skriva essay som gäller.


Jag vet ni tycker det är tråkigt

Jag vet att ni tycker det är fruktansvärt tråkigt när jag inte bloggar. Det tycker jag också. Och den här gången kan jag bara skylla på dåliga motivation.
Jag satt igår med datorn iknät, redo att blogga. Jag hade minst tre olika inlägg jag planerade att skriva. Jag hade öppnat blogg.se och hade till och med öppnat sidan för nya inlägg. Trotts det så gick det inte, inget kom ur mig. Jag stirrade bara och konstaterade att nej, det här får vi allt ta och göra en annan dag. Och det är ju precis vad jag gör. Bloggar idag istället.

Ett första inlägg nu och det kommer komma flera under dagen.

Äntligen lite roligt

I vår kurs Business context har vi under året fått jobba med fyra olika problem och besvara olika frågor, antingen i rapportform eller som en presentation. Första problemet handlade om supermarkets, andra handlade om opticians och tredje handlade om the pharmaceutical market. Jag måste erkänna att inget av de tidigare ämnena har väckt minsta intresse i mig.
Däremot har det väeckts intresse i mig inför sista och viktigaste problemet. Det ska handla om the financial crisis och då speciellt fokuserat på hur bankerna handlade innan och hur det blivit behandlade efter.
Det bara spratt till i mig av intresse.

Nu är jag galet taggad och motiverad att fixa en riktigt bra rapport!

Dag 16 – Min första kyss

Ja, jag vet inte, men det här känns ju som att detta skulle kunna varit min första kyss. Med min, på den tiden, asbolut bästa kompis Josef. Måste varit toppen!


Mumsig middag

Igår slog vi på stort och åt en rejäl middag. Vi åt på ett av de turistigaste ställena ni kan hitta i London, på Angus Steak House precis vid Piccadilly Circus. Trotts att det ligger så fruktansvärt centralt att det är galet är det faktiskt en av de bättre måltider jag ätit.

Började med förrätt. Jag körde på smält Camenbert med tranbärsgele och bröd. Fantastiskt gott! Kombinationen var suverän! Till huvudrätt körde jag på en filletsteak med chips och beasås också det suveränt. En av de godare köttbitar jag någonsin ätit. Till efterrätt körde jag på en cheesecake med fresh forest fruit, alldeles lagom att runda av med, inte för sött och inte för mastigt.

Som sagt, trotts att det är stort och turistigt är det en väldigt trivsam restaurang och servicen var en av de bättre jag fått. En supertrevlig servetris som var väldigt uppmärksam. Stort plus till henne!


Taggar Afternoon tea

Ungefär nu slår vi oss ner på Waldorf Hilton för lite Afternoon tea. För att göra det hela lite mer spännande så slår vi på stort med ett glas champange till. Mums!


Dag 15 – Mina drömmar

Ojoj, mina drömmar. Vågar jag berätta dom?

Min egentligen dröm är att träffa min drömman, gifta mig, få fina barn och vara hemmafru. Leva ett fint litet liv med att ta hand om hus och familj, förhoppningsvis ha en hund och en häst och sedan engagera mig i massa saker runt om i samhället.

Eftersom jag inser att hemmafrubiten inte är helt realistisk har jag en reservdröm som i till största del är samma som den ursprungliga, men jag har en framgångsrik karriär i något roligt internationellt företag.

Skulle något av dessa bli sanna har jag inget krav på Sverige eller England, men det finns ju någon idyllisk bild av ett vackert hus på engelska landsbygden.

Skulle inte det heller funka är drömmen att satsa på hästar. Öppna en ridskola och samtidgt jobba med att utveckla mig själv och min egen ridning med mycket tävling och träning. Detta skulle defenitivt ske i Sverige.

Ja, mycket olika att satsa på, men drömmar finns det!

Shoppat loss

Ska jag vara helt ärlig så ljuger faktiskt rubriken. Jag har inte alls shoppat loss. Jag har väldigt snälla föräldrar som tydligen tycker jag behöver lie kläder, så jag har fått lite sponsring på den fronten. Kjolen och skjortan har jag köpt själv.

Svarta pumpa från Primark, Vit/blå blommig skjorta River Island, Blommig klänning River Island, Blå/vit randig klänning Primark, blå kjol River Island.

 

Jättenöjd med allt! Tack!


En tur på London Eye

Tänk att jag bott i London så länge, men inte tagit en tur i London Eye. Igår gjorde mamma och jag slag i saken och tog en tur. Pappa valde att stanna på marken då höjder inte är hans absolut favoritgrej. Om man ska börja med minussidan, så blev jag faktiskt lite åksjuk. Jag vet inte på grund av vad, men så blev det.
Sen kan man fråga sig om utsikten är värt nästan £28 (mamma och jag valde Fast Track Tickets, eftersom vi inte ville stå i kö så länge) och ja, det är faktiskt värt det. Man ser hur långt som helst.

Utsikten är fantastisk!







Dag 14 – Min favoritplats

Oj, vilken svår fråga. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte vart min favoritplats är. Det är så olika och det beror verkligen på vilka man är med, men en av mina absoluta favoritplatser i världen är Öknehult. Det är ett riktigt paradis på sommaren. Underbara hästar, härliga elever, underbara människor, fantatisk natur, ja, det finns så himla mycket så gör Öknehult till en plats där man verkligen känner sig tillfreds.







Blogg.se appen är inte vad den borde vara

Förlåt för dålig uppdatering under dagen. Planen var att blogga från mobilen, men den har inte velat uppdatera alls. Inte kul, men vad gör man? Fulle rulle hela dagen. London Eye, shopping, skola, shopping och massa god mat. Lite närmare rapporter kommer i andra inlägg under morgondagen.

Imorgon är det också dags för Afternoon tea! På inget midre än Waldorf Hilton, ska bli så himla mysigt och roligt. Ser verkligen fram emot det. Hoppas man kan knäppa lite kort.