Dag 08 – Ett ögonblick
Det bästa ögonblicket i mitt liv var nog när jag tävlade regional LA:4 med Ponti på Enköpings fältrittklubb. Framridningen hade gått asdåligt, helst av allt ville jag åka hem, tänkte absolut inte starta andra klassen vad som än hände. Inne på banan går det väl helt okej, men jag var långt ifrån nöjd. Nu hör väl till saken att jag i princip aldrig är nöjd efter en ritt.
Hoppar av, tar av mig kavaj och hjälm, lättar gjorden, knäpper upp nosgrimma och gör mig redo att gå tillbaka till transporten. Då kommer en lite kvinna springande och skriker "Stopp, stopp, du ska in på prisutdelning". Haha, tänker jag, men hon envisas och kläcker till och med ur sig att jag VUNNIT! Eh, okej, jaha, på med allt igen och snabbt som ögat in på prisutdelning. Då var jag så glad att jag grät. Trodde aldrig att min lilla pärla skulle kunna vinna en regional LA:4, så snabbt. Vi hade ju knappt startat LB.
Hoppar av, tar av mig kavaj och hjälm, lättar gjorden, knäpper upp nosgrimma och gör mig redo att gå tillbaka till transporten. Då kommer en lite kvinna springande och skriker "Stopp, stopp, du ska in på prisutdelning". Haha, tänker jag, men hon envisas och kläcker till och med ur sig att jag VUNNIT! Eh, okej, jaha, på med allt igen och snabbt som ögat in på prisutdelning. Då var jag så glad att jag grät. Trodde aldrig att min lilla pärla skulle kunna vinna en regional LA:4, så snabbt. Vi hade ju knappt startat LB.
Kommentarer
Jossa säger:
Jo, jag förstår vad du menar :P
Cicci säger:
Åh, kommer ihåg hur vi fick stressa med att sätta på kandaret till nästa klass också. :)
Trackback