Livingit like Lisa

Se hur avslappnad hon är i sällskap av dessa fantastiska djur!

 

Imorgon får jag tillgång till min box! Äntligen kan jag städa ur bilen som just nu är en mindre ridsportbutik och lägga in det i mina skåp på Botkyrka.

Shelly kommer dock inte i helgen,. utan hon ska besiktigas på måndag och går hon igenom så hämtar jag henne på torsdag.

Kan inte vänta! Vill börja jobba nu och stämma av hur hon verkligen ligger till. Börja göra upp mål, träna och satsa mot tävlingsstart.

 

När man läser detta blir man inte annat än förvånad. Hur kan man inte veta exakt vem som är ägare till en så pass fantastisk häst som Utophia?

Man kan tycka att när det rör sig om så pass många miljoner som dessa elithästar är värda att man har stenkoll på varenda liten sak som rör hästen. Speciellt vem som äger den. Tydligen inte.

När inte ens världsstjärnorna kan håll koll på något så simpelt som ägareskap är det inte konstigt att det försegår så mycket tvister inom hästvärlden som det faktiskt gör idag.

 

Jag blir så glad när jag har mina ponnylektion på fredagar och lördagar. Självklart blir jag glad av hästlektionerna också, men barnen är så söta och duktiga!

Dom är verkligen kanonduktiga, lyssnar, frågar och verkligen kämpar på. Två av grupperna jobbade med sitsen utan stigbyglar och dom fick verkligen kämpa. Fokus låg på att få dom att komma ner på hela sätet och verkligen sitta i sadeln och inte på den. Det roligaste är när man ser att dom själva märker skillnaden. Det är bara det där lilla att luta sig lite mer bakåt och komma fram med magen och helt plötsligt sitter dom kanonbra Och när dom kommer dit blir ponnyerna helt annorlunda, mer uppmärksamma och avspända.

 

Ena gruppen som har kommit lite längre i sin ridning fick också jobba med fattningar utan stigbyglar och jäklar vad bra dom red! Galoppen blir ofta så dramatisk för barnen och dom slänger in hästarna i galoppen, men nu gick vi igenom hur dom skulle göra. Ta det lugnt, fång upp traven och mjukt be dom om galoppen och sen samma sak med avbrottet. Vilken skillnad! Alla tänkte igenom varje fattning och bjöd hästarna galoppen mjukt och följsamt.

 

Så lite krävs verkligen för ett mycket mer harmoniskt samarbete mellan häst och ryttare och det är verkligen något vi ska jobba vidare med!

 

Häromdagen fick jag det roliga beskedet att jag får ta hem Shelly Pringle. Jätteroligt verkligen! Nu känner jag mig verkligen taggad. Om en vecka ungefär kommer hon stå i stallet på Botkyrka.

Hur går det med hästen jag provred?

 

Jo, jag vill hemskt, hemskt gärna ta hem den och har även sagt det till ägaren. Då visade det sig att även dom som varit ut dagen innan är jätteintresserad och tydligen verkar vi båda jättebra, men väldigt olika.

 

Så igårkväll fick jag ett mail där hon ville veta lite mer om hur vi tänker om träningsuppläägg, varitaion, hur länge vi vill låna och så vidare. Har precis svarat på det mailet och håller nu alla tummar jag kan för att hon ska välja mig.

 

Det skulle vara så himla roligt. Jag har redan en plan i huvudet för hur träning skulle läggas upp och massa annat!

 

Då har jag varit och provridit det lilla, söta 4-årig stoet och vad ska jag säga? Jag fastnade ganska rejält. Hon såg ut som en liten Don Primero kopia.

Dock måste jag säga att hon var mer som en 3-åring att rida än en 4-åring, men hon hade verkligen rätta tänket. Det fanns vilja och energi, precis vad man vill ha.

Till att börja med kände jag mig lite bortkommen på henne i och med att jag hade förväntat mig något lite stadigare och mer utbildat, men när jag sänkte kraven och anpassade mig efter henne kom vi riktigt bra överens. Till och från kändes det lite katastrofartat, men tittar man på filmen så ser det inte alls ut som det känns.

Ända riktiga problemet jag ser med henne är hennes storlek, men efter diskuternade med Mikkis och tittande på film känner jag att det hon förlorar i storlek tar hon igen i gång! Hon rör sig jättehärligt!

Och vilket psyke sen! Dom håller på och river ett plåtskjul precis bredvid ridbanan som brakar och låter. Vad gör hon? Inte ett dugg!

 

Så nu ska vi se om jag kan få klartecken från hennes ägare så ska vi besiktiga, fixa sadel och träffa en kiropraktor!

 

Idag ska jag och Mikkis bege oss till södra Stockholm för att titta på en häst som kanske får flytta in i stallet hos mig. Det ska bli riktigt spännande att se vad det är för något.

 

Ett 4-årigt sto efter Don Primero-Corrado WL. Så trevlig stam har hon ju utan tvekan. Frågan är bara om hon är lite liten. 155 cm nu och jag vill ju ha en häst på minst 160 cm. Jag är inte säker på hur mycket en 4-åring faktiskt växer. Har svårt att tänka mig att dom växer så mycket mer, men jag kanske har fel?

 

Har ni någon erfarenhet av att 4-råingar spurtar iväg på höjden?

 

Insåg häromdagen att alla mina ridbyxor är trasiga på ett eller annat sätt. Så jag slog till och klickade hem två par Pikeur Lugana från Ryttarstugan. Riktigt, riktigt bra pris.

 

Nu väntar jag bara på att alla vinterkollektioner ska släppas så jag kan köpa en jacka och lite trevliga tröjor.

 

Nu har jag äntligen kommit igång och letat häst på riktigt. Och jag har faktiskt några riktigt intressanta hästar som jag förmodligen ska åka och titta på.

Två unghästar är det. En 4-åring och en 3-åring. Det blir lite jobb, men det är också roligt att ha något som man så tydligt ser framsteg med. Båda är ston (vad hände där?!) och båda har riktigt trevliga stammar. Dessutom står både just nu relativit nära jobbet, så det blir lätt att svänga förbi och titta.

 

Har någon/några äldre på G också, men jag vet inte om det känns lika intressant då de inte gjort så mycket jag tycker de borde med tanke på deras ålder. Jag har heller en outbildad unghäst som man kan satsa på championat och kvaliten med än en äldre häst som bara startat nån LB i sina tidigare dagar. Heller utbilda något grönt och fräscht.

 

Nu håller vi tummarna!

Nu har jag jobbat en vecka på Botkyrka och jag kan väl säga att jag varit lätt förvirrad under de här sex dagarna, men känner ändå att det nog kommer bli riktigt, riktigt bra det här!

 

Jag har mer eller mindre varit som en PRAO-elev den här veckan. Gått som en skugga på de andra instruktörerna och tittat, tänkt och funderat. Att börja när det var ridläger har verkligen varit kanon. Man får tid på sig att verkligen ta in allt, se hästarna och få ett litet hum om hur allt är upplagt. Vissa dagar har jag gjort mer och vissa har jag gjort lite mindre. Någon dag fick jag gå in och ta en lektion, några dagar har jag ridit lite, igår dömde jag alla dressyrprogram för de olika ridlägren. 

 

Jag hoppas och tror att jag har en relativit hyffsad koll på hästar och omgivning inför tisdag när det är första riktiga dagen. Tur är iallafall att alla kollegor verkar kanontrevliga och jag känner mig inte obekväm med att fråga om det är något jag inte riktigt hänger med på.

 

Är det någon som vet var dess boots från Eskadron säljs i Uppsala/Stockholms området?
Är jättesugen på att köpa ett (eller flera) par för att ha till framtida träning och tävling (ja, jag vet att jag inte har en häst än, men det kommer). Innan jag köper skulle jag dock vilja klämma och känna lite på dom för att se om dom är lika bra som jag inbillar mig.

 

Ferdek har verkligen utvecklats enormt mycket de senaste månaderna när det kommer till hoppningen. I början av maj var det inte tal om någon bjudning på hinder, det var inget språng, utan han saxade sig över och det var tur om bommarna låg kvar. Nu har han helt plötsligt tagit tag i saken. Han bjuder, han hoppar och han river sällan. Den här utveckling kom som en blixt från klar himmel, men vi är alla glada över att det hände.

Tekniken lämnar dock mycket att önska i dagsläget, men finns viljan, finns möjligheterna!

 

Jag är inte särskilt intresserad av kloning och andra vetenskapliga saker, men när jag läste den här artikeln på Aftonbladet hajade jag till.

FEI har nu tillåtit klonade hästar att komma in på tävlingsbanan. Fel, fel, fel är min spontana reaktion. Självklart förstår jag att bara för att man klonar Briar så är det inte självklart att klonen presterar lika bra, men chansen är större eftersom man klonar de inre fysiska förutsättningarna. Helt plötsligt tappar tävling och prestation hela poängen. Borta är meningen med avel och bra ridning från början. Helt plötsligt är det pengarna som styr hela vägen. Mycket pengar = bra kloning. Lite pengar = ta fram något själv.

 

Jag tycker egentligen att hela idéen med kloning är helt vansining och man leker Gud. I vissa fall kan det säkert vara bra, som i medicinska fall där man säkert (ingen aning om dagsläget) i framtiden kan klona ett friskt hjärta eller lunga till svårt sjuka, men när man börjar vandra iväg till sporten har det gått för långt!

 

Hos Kyro riding gear finns det en hel del snygga grejer, framförallt pannband. Just dom här två skulle jag inte bli jätteledsen om dom hamnade i min stallgarderob någon gång snart. Det tre delade skulle jag hemskt gärna vilja ha till mitt kandar för att pimpa till det lite.

 

En häst som är väldigt speciel är Tiara. Väldigt mycket huvud och det går inte alltid att nå fram. Det är när man sitter på vill säga. Häromdagen när vi löshoppade fick hon vara med och jag förväntade mig fullständig katastrof med tanke på hur hon beter sig när hon har ryttare på ryggen.

Oj, så jag misstog mig! Hon var fantastiskt duktig! Hon var lugn och sansad och tyckte det var jätteroligt. Hyffsad bra teknik och sög tag i hindren dessutom. Däremot var det lite problem med att hon kröp väldigt nära oxern, men på något sätt klarade hon det ändå.
När man såg henne på det här sättet blev man lite ledsen över att det slår lint i skallen under ryttare.

 

Det finns ju en hel del nödvändig och mindre nödvändiga grejer till hästar idag. Det är alltid någon som kommer på något nytt, något som gör något smidigare, underlättar ett problem eller liknande.

Något som börjat komma mer och mer är dubbel nosgrimma och jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte förstår funktionen av denna uppfinning. Förutom att det är fruktansvärt fult kan jag inte sen vad en sådan nosgrimma kan göra som inte en aachen nosgrimma inte kan göra.

 

Är det någon som provet den här typen av nosgrimma eller som kan berätta för mig vad den fyller för funktion skulle jag bli jätteglad för lite feedback!

 

Nya stjärnan Chelsea fick visa upp sin kapacitet under gårdagens löshoppning. Riktigt duktig var hon även om hon hade kunnat vara lite mer rund i språnget. Hon hade däremot en väldigt härlig inställning till hinder! Hon sökte hindret och tog tag i det, vilket alltid är roligt!

 

Idag har vi löshoppat som kvällsaktivitet. Det var Kora, Tiara, Chelsea och Ferdek som fick visa upp sina mer eller mindre trevliga hoppkunskaper. Här kommer lite bilder på Kora.

Ursäkta att vissa bilder är lite suddiga, men jag glömde sätta igång kameran ibland och då var det bara att klicka och hoppas på det bästa.

Idag är det ingen vidare bra dag. Jag har mått mer eller mindre illa under tre dagar nu och idag mår jag riktigt illa. Orken är borta och jag satt på en sockerbit i ridhuset och tränade kadriljen med tjejerna (som dom för övrigt gjorde riktigt, riktigt kanon). Efter kadriljtränandet var det dags för bad med hästarna. Jag fick bara fyra tjejer med mig ner till vattnet, tre kände inte att bada var exakt vad de ville göra idag.

Eliza, Snowflake, Melodie och Merrie styrde stegen ner mot vattnet. Riktigt bra badhästar tänkte jag, alla dom badar och simmar. Eller inte. Eliza och Snowflake skulle inte vara med. Jättekonstigt med tanke på att båda brukar simma som fiskar, men inte idag. Tack och lov hade vi med oss stabila badponnier som kunde rycka in och ta flera vändor i vattnet.

I eftermiddag ska tjejerna rida ut, jag blir kvar på gården och vilar, men duktiga medhjälpare följer med och håller ställningarna.