När jag gick i lågstadiet fick jag för första gången hör om Den gyllene regel; Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det kom till och med en teatergrupp till skolan och spelade upp en teater om det, men för att göra det lätt för våra små 8-åriga hjärnor sa dom Handla åt andra, så handlar dom åt dig. Det där är något som jag burit med mig hela mitt liv sedan dess, jag kan inte påstå att jag alltid levt upp till det, men jag har försökt och ju äldre jg blivit desto mer sanning har också det uttrycket blivit för mig.
Det som gör mig chockad är däremot det faktum att många vuxna inte har någon som helst tanke på sina medmänniskor. Det saknas respekt och medkänsla. Folk sätter endast sina egna behov först utan en tanke på konsekvenserna.
På senare tid har min väg korsats av många sånna människor. Människor som bara ser sin del av saken, som inte kan öppna upp sitt sinne och acceptera att det finns andra sätt att se på saker. Människor som inte kan förstå att man har andra intressen än de personerna. Människor som inte kan förstå att man har en större umgängeskrets. Människor som inte kan respektera andras behov av lugn och ro. Människor som inte kan acceptera andras privat sfär.
Tack och lov är ju det här något som visar sig ganska snabbt och jag har kunnat gå vidare från de här personerna, men när jag tittar på dom känner jag inget annat än ledsamhet. Det är så tragiskt att dessa personer beter sig som de gör. De gör sig själva en sån grym otjänst och det är något som kommer straffa dom senare i livet.
Jag försöker hela tiden jobba på att bli den bäsa jag kan vara och jag tycker det är något man är skyldig sig själv, att försöka vara den bästa versionen av sig själv!

Efter 4 dagar på min nya diet (läs mer här) tänkte jag att jag skulle utvärdera den. Måste börja med att säga att missförstod lite till att börja med. Man fick faktiskt dricka milkshake eller äta bars två gånger om dagen. Det gjorde ju det hela lite roligare direkt och man fick genast mer variation på det hela.

Utvärdering:

Milkeshake: Det finns två typer av milkeshake, dels de färdiggjorda som är bra att ha med sig on the go och dels ett pulver som man mixar med mjölk. Pulvershakerna är överlägset godast och då är jordgubbssmaken otroligt god! Har även vanlig och choklad i pulverform och de är helt ok. Bra för variationen. De färdiga shakerna är inte lika mysiga i konsistensen, men där finns det fler smakalternativ. Testat banan och sommarbär so far och dom har varit helt ok i smaken.

Bars: Har än så länge bara hunnit testa en bar. En sommarbär med youghurt. Den var inte jätterolig, men det var härligt att få äta något lite mer fast, så det kommer nog funka. Har även choklad- och jordnötsbars.

Snacks: Då menar jag snacksen från företaget. Jag tycker det känns överflödigt att utvärdera öpplen och annan frukt. Jag har haft små choklad- och karamellbitar, cheddarcheese crispis, BBC tortilla och sourcream and chives pretzels. Allt har faktiskt varit kanon gott, men när jag insåg att man kunde nöja sig med frukt såg jag en bra chans att spara pengar, så när dom här snacksen är slut blir det frukt för hela slanten.

Övrigt: Att man får äta ett riktigt mål mat om dagen är gudomligt. Det gör att man känner sig mätt i och med de tre snacksen man ska äta under dagen också. Och det är det som jag känner gör att det här kommer lyckas, man är aldrig hungrig. Jag dricker irpincip bara vatten utöver shakerna och några koppar te.
So far har jag gått ner 2,5 kilo, men jag är relativt säker på att mycket av det är massa vatten och skit som bara legat och lagrats medans jag proppat i mig massa onyttigt.

Nej, so far så ger jag verkligen tummen upp för SlimFast!

Det första man vill göra en sån här dag är såklart att gratulera kronprinsessparet till sin fina lilla prinsessa! Blir så ledsen av alla tråkiga kommentarer man ser på olika forum. Oavsett om man är för kungahuset måste man väl ändå kunna glädja sig åt att två människor har fått det vackraste man någonsin kunna få?!
Själv är jag helt klart för monarkin och tycker det är en fin symbol för Sverige.

Stort grattis till Victoria och Daniel!

Min tro? Jag kan börja med att slå fast att jag inte är religös på något sätt. Jag tror inte att det finns någon högre makt som styr våra liv. Jag är helt övertygad om att man skapar sin egen lycka och att allt händer av en anledning. Jag vet inte om dom två egentligen skär sig lite med varandra. Kan man skapa sin egen lycka samtidigt som allt händer av en anledning? Jo, jag tror det. För jag tror att anledningen kan vara det jobb man lägger in i det hela.
Oftast så kommer ju bra saker till dom som förtjänar det och med det menar jag människor som är ambitiösa, arbetar hårt, hjälper mänskligheten och så vidare. Nu är det såklart inget absolut och bra saker kan såklart även hända dåliga människor, men det är förmodligen för att de kämpar för de där bra sakerna?
Alltså skapar vi vår egen lycka.
Trots att jag inte är religös så plockar jag ändå dom bästa delarna ur kirstendomen och firar dom. Som jul och påsk. Dock ser jag inget religöst över det hela. För mig är de högtiderna ett tillfälle för att vara lycklig, samla familj och vänner och bara ha sina nära nära.

Utgång igår som sagt med Sara och Sandra. Start på The Loop nära Oxford street, drinkar på Happy Hour är vad vi satsade på. Blev en del drinkar och en hel del tjejsnack. Skönt ställe att gå till på en tisdag, då det nästan inte var några människor alls i källaren och det gick verkligen att snacka ordentligt.
Drog sedan vidare. Sara och Sandra behövde stanna för att fylla på magen med fast föda, så det blev ett stopp på McDonalds vid Leicster Square. Sedan vidare till O'Neils i närheten av China town. Helt ok bar/pub med live band och bra musik. Och Sara hade spanat in en bartender senast vi var där, så vi hade ett mission. Tyvärr föll det platt.
Annars är det stället som en riktigt killmagnet, man blir pratade med hela tiden. Roligast var ändå en kille som såg exakt ut en av Weaslysyskonen i Harry Potter. Tydligen fick han höra det ofta Undrar varför?
En del drinkar, lite liveband gung (jag kände faktiskt igen bandet från Walkabouten, poäng till mig tycker jag) och lite mer snack.
När vi skulle gå hade jag redan hämtat min jacka och väntade på våningen över på Sandra och Sara, då blir jag attackerad av en kille som bara ställer sig och kollar på mig. Lite för nära för att respektera personliga gränser, så jag frågar varför han stirrar, men det gör han tydligen inte och fortsätter. HJÄLP! Han hade nog fortsatt om inte tjejerna kommit och vi gått.
Blev en ganska tidig kväll. Sandra och jag ville med sista tuben, det sprack, så det blev buss hem. Tack och lov att jag har nattbuss som går ofta och snabbt! Var hemma vid 1.15-tiden.

Har precis tjusat till mig lite för en liten utgång såhär mitt i veckan. Med Sandra och Sara, tyvärr har vi ju shippat Zophia till USA, så vi får klara oss utan henne idag.
Superkul tjejer och det är härligt att ha bondat med några från skolan och som vi är svenskar, okej, Sandra är svensk, men vi pratar inte direkt svenska med varandra.
Som Victor uttryckte det: "Omg, you've created a little girlgroup". Ja, vi är ju tjejer och vi är ju en grupp, så det är väl helt sant.
Tokigt kul iallafall!

Hoppas det blir lite bilder att visa imorgon.

Sättet min mamma valde att döpa mig har skapat rätt stora problem för mig här i England, eller framförallt i skolan.
I mitt pass heter jag Sofia Lisa......., men jag heter ju Lisa, jag lyssnar inte på något annat.Fråga mig inte varför Sofia absolut skulle vara före Lisa, men så ville mor min ha det.
Detta göra saker lite förvirrande här. Överallt i officiella sammanhang heter jag Sofia, hos banken, hos läkaren och så vidare.
Det som skapar störst problem är dock i skolan. I alla jäkla klasslistor som finns så heter jag Sofia och det gör ju saker väldigt svårt i början när läraren följer listan och jag inte reagerar. Nu är det flesta av min lärare rätt kvicktänkta och har snabbt snappat upp det faktum att det är betydligt större chans för respons om det väljer att tilltala mig med Lisa. Dock har vi det stora problemet med den extremt tröga spanskaläraren. Ungefär halva förra terminen kallade hon mig Sophia, trotts att jag upprepade gånger sa att jag hetter Lisa. Tillslut trillade iallafall polletten ner och hon började kalla mig för Lisa. Tills för cirka två veckor sedan då hon helt plötsligt började kalla mig för SophiE! Jag menar, hallå?! Okej, om hon inte fattar Lisa/Sofia grejen, men Sophie?! Det är ju nått hon själv har hittat på. Jag fattade såklart inte att hon pratade med mig när hon lallade omkring och snackade om nån himla Sophie, speciellt inte som det faktiskt finns en sån i klassen, men till slut insåg jag att det var mig hon stirrade på och försökte få kontakt med. Så jag valde att fräsa att jag heter L-I-S-A! Hon verkade fatta för den lektionen, men förra veckan var det samma visa igen, Sophie. Jag menar, kom igen! Och den här gången jag sa till henne, började hon tjafsa om vad som stod i listorna och jag fick dra hela historien för tredje gången för henne.
Okej, om man inte förstår första gången, men när hon uppenbarligen fattat och sedan väljer att glömma det så tappar jag tålamodet.

Nu undrar ni kanske varför jag inte bara går till någon och får detta ändrat i papperna. Jo, det är nämligen inte så bara, tro inte att jag inte försökt, men för att skolan ska acceptera mig som Lisa måste jag byta namn helt och hållet, så att pass och körkort ändras också. Och i mina ögon är det alldeles för omständigt och onödigt. Speciellt med tanke på att 99% av mina lärare faktiskt har tillräckligt med IQ för att kalla mig för Lisa.

GIS week den här veckan. GIS står för Guided Independent Study. Vilket i princip ska innebära att det är en vecka för oss att läsa ikapp, skriva på uppsatser och rapporter och jobba med grupparbeten, utan att behöva gå på seminarier och föreläsningar i skolan. Det är något vi har var sjätte vecka.
Nu är det ju tyvärr så att de som planerar vår kurs helt har missförstått vad de själva säger. De säger att det ska vara en vecka för eget lärande, men ändå lägger de tester, prov och presenationer under den veckan.
Ännu värre är att min spanska inte har någon GIS week, vilket jag glömmer varje gång. Kom på nu att spanskan slutar om 40 minuter. Och var är jag? Jo, hemma och kolla på Lost.

Tokigt!

Jag vet inte riktigt vad som hände eller varför jag förtjänade det, men igår var det besökarrekord. Hela 201 personer tittade in på min blogg under gårddagen. Tack, tack!
Jag kan inte låta bli att undra vad det var som gjorde mina inlägg igår så himla spännande att nästan 60 personer fler än vanligt valde min blogg.

Tack!

Det bästa ögonblicket i mitt liv var nog när jag tävlade regional LA:4 med Ponti på Enköpings fältrittklubb. Framridningen hade gått asdåligt, helst av allt ville jag åka hem, tänkte absolut inte starta andra klassen vad som än hände. Inne på banan går det väl helt okej, men jag var långt ifrån nöjd. Nu hör väl till saken att jag i princip aldrig är nöjd efter en ritt.
Hoppar av, tar av mig kavaj och hjälm, lättar gjorden, knäpper upp nosgrimma och gör mig redo att gå tillbaka till transporten. Då kommer en lite kvinna springande och skriker "Stopp, stopp, du ska in på prisutdelning". Haha, tänker jag, men hon envisas och kläcker till och med ur sig att jag VUNNIT! Eh, okej, jaha, på med allt igen och snabbt som ögat in på prisutdelning. Då var jag så glad att jag grät. Trodde aldrig att min lilla pärla skulle kunna vinna en regional LA:4, så snabbt. Vi hade ju knappt startat LB.

Något som är grymt underskatta, men grymt gott är Quorn och då framförallt filerna och färsen. Dessutom ett kalasbra sätt att variera kosten, så man inte fastnar i stenåldersdieten och bara käkar kött hela tiden. Någon sa en gång att man måste prova nya saker. Jag är verkligen inte den som är modig i matväg, men jag vet få människor som överhuvudtaget provat Quorn, de flesta dömer det på förhand.

Om lite drygt en vecka får jag finbesök från Svedala. Då kommer nämligen mor och far och hälsar på. Ska bli supermysigt. Ska turista runt lite, äta god mat och bara mysa. Ändå orosmolnet är om dom kommer kunna samsas på vår bäddmadrass.