Minnen från förr

Sitter och tittar på lite gamla tävlingsfilmer med mig och Ponti och inser att jag saknar den hästen rätt så rejält. Fast jag vet ju att hon har det underbart bra och är enormt älskad, så det kan jag leva med.
 
Framridningen till den här tävlingen var KATASTROF! Vi skulle debutera MSV C efter och jag hade redan på framridningen till LA:4 bestämt mig för att inte göra det, men på något sätt lyckades vi göra ett kanonprogram och vinna. Så då var det ju bara att starta den där MSV C klassen också.
 

Längtar ut på tävlingsbanorna

Oh, vad jag vill komma igång med tränandet och tävlandet. Planera och träna mot ett mål! Det är alldeles för länge sedan!
 
t

Lite tävlings-vill ha

EquiDesign är nog något av det bästa som hänt dressyrtävlingsvärlden i Sverige. Tack vare dom kan man nu se både snygg och orginell ut på samma gång. Det bästa av allt är att man kan få riktigt snygga grejer för riktigt, riktigt bra priser. Min tävlingsoutfit med Ponti bestod av plastrong och hårdekoration från just EquiDesign. Nu när jag snart (förhoppningsvis) ska ge mig ut på banorna igen vill jag såklart ha snygga grejer igen. Var de gammla är vet jag inte, så jag har spanat in lite nytt.
En annan bra grej med dom är att man kan i princip skräddarsy sin egen plastrong/hårdekoration. Man kanske vill ha det tyget, dom sömmarna och dom stenarna i den färger, allt från olika plastronger, ja då fixar dom det. Verkligen guld!
 

Klonade tävlingshästar?

Jag är inte särskilt intresserad av kloning och andra vetenskapliga saker, men när jag läste den här artikeln på Aftonbladet hajade jag till.
FEI har nu tillåtit klonade hästar att komma in på tävlingsbanan. Fel, fel, fel är min spontana reaktion. Självklart förstår jag att bara för att man klonar Briar så är det inte självklart att klonen presterar lika bra, men chansen är större eftersom man klonar de inre fysiska förutsättningarna. Helt plötsligt tappar tävling och prestation hela poängen. Borta är meningen med avel och bra ridning från början. Helt plötsligt är det pengarna som styr hela vägen. Mycket pengar = bra kloning. Lite pengar = ta fram något själv.
 
Jag tycker egentligen att hela idéen med kloning är helt vansining och man leker Gud. I vissa fall kan det säkert vara bra, som i medicinska fall där man säkert (ingen aning om dagsläget) i framtiden kan klona ett friskt hjärta eller lunga till svårt sjuka, men när man börjar vandra iväg till sporten har det gått för långt!
 
Vad tycker ni?