Dag 30 – Ett sista ögonblick
Det här är den sista bilden jag tog på Ponti innan jag lämnade henne och åkte hem i somars. Gud vad jag grät! Det var det värsta jag någonsin gjort, att lämna henne. Nu sitter jag ock gråter igen.
Jag trodde då att jag skulle få se henne bara några veckor senare eftersom jag skulle möta upp på Solvalla för veterinärbesiktningen, men lite saker hände och så blev det inte.
Det enda jag ser fram emot nu är att jag ska få åka och hälsa på henne när jag kommer hem. Och ja, jag kommer gråta då också!
Jag trodde då att jag skulle få se henne bara några veckor senare eftersom jag skulle möta upp på Solvalla för veterinärbesiktningen, men lite saker hände och så blev det inte.
Det enda jag ser fram emot nu är att jag ska få åka och hälsa på henne när jag kommer hem. Och ja, jag kommer gråta då också!
Kommentarer
Jossa säger:
hahah jag kommer ihåg det, TYDLIGT. Hemskt...
Jossa säger:
hahah du ska bara veta hur nära det var att jag började grina vissa gånger. Men det var inte det jag snackade om. Jag snackade om att det var jobbigt fysiskt att rida på ponti, speciellt med dig som ridlärare :P Du visste lixom hur mycket du kunde pusha innan jag fick syre brist :P hähä
Jossa säger:
Då får vi ta och låna tillbaka pontan också :P
Trackback