Livingit like Lisa

Usch, har ridit alldeles för lite på sistone!

Har verkligen inte haft tid eller lust. Händelsen med Mazda för någon vecka sen tog lite musten ur mig, men nu börjar suget komma tillbaka.
Tur är väl det för idag ska jag rida uppvisning på Rambo. Det var nog närmare ett år sen jag satt på honom senast, men ratta runt ett LB-program ska vi nog klara av utan större problem.
Nu när lägren är igång har jag dessutom fått ansvar för Kora, så hon ska ridas under veckan också. Aldrig suttit på henne, så det ska bli spännande!

Här kommer filmen på Tigern och Mikkis från igår. Tycker verkligen hon är en otroligt härlig häst!

Här kommer en film på när Hanna rider den supersöta lilla b-ponnyn Erika.

Efter Mazda var det dags att rida Snowflake. Dom som haft henne sa att hon var kantig och trodde nått var fel, därför linade jag henne igår och kunde inte se någon kantighet och idag blev det då ridning för att känna efter. Det kändes inte bra. Hade det på känn redan innan jag satt upp.
Snowflake har en väldigt liten mun, alltså korta mungipor om ni förstår, och hon hade ett enormt tjockt tvådelat bett. Kombinationen liten mun-tjockt bett borde vem som helst inse är dömt att misslyckas och mycket riktigt. Hon gick och gapade, la huvudet på sidan och tramsade. Jag borde inte ens hoppat upp när jag insåg att jag trodde det inte skulle gå, men ibland är man dum.
Ska man säga något så var hon exakt att rida som hon ser ut när man står på marken. Det var precis så som jag förväntade mig, men stelhet och kantighet kände jag inget av.
In i stallet ganska omgående och byta bett och fixa lite annat med utrustningen. Nu har hon fått ett smalt tre-delat istället och jag hoppas det ska funka bättre.
Tycker dock att Snowan är helt enormt. Alldeles för mycket häst för lilla mig, men det är bara att träna på. Fruktansvärt snäll är hon iallafall. Står snällt och är inte ett dugg brydd över att vara ensam i stallet.

Red Mazda på morgonen idag. I början i skritten gick det riktigt bra. Hon var mjuk, stadig och framåt. När jag började trava fram var hon lite tjafsig och stelnade till lite. vill inte riktigt flytta undan vänster bog och höll på med huvudet. Stadig hand och mycket ben redde ut det efter ett tag och sen kom vi till galoppen. Det vart K A T A S T R O F!!!!! Hon var stel och kantig, nosen rakt upp i luften, hoppade fram, kunde inte svänga och sprang i 190! Oj, var min tanke. Hon gav inte efter i formen, men galoppen blev mycket jämnare efter några varv. I höger varv var det riktiga problem med fattningarna idag och när jag tog tillbaka och skulle trava mot en ny fatting började hon trams. Studsa, försöka fatta för minsta lilla skänkeltryck och hålla på. Efter några försök fick vi till det och hon kom igång även där efter några varv.
Tanken för dagen var att trava några upphöjda travbommar som låg snett (alltså upphöjd i ena sidan), men det blev pannkaka. Tanken var att hon skulle få lyfta på benen och komma igenom i kroppen. Det gick inte. Första försöket stannade hon nästa i serien, andra gången när jag hade mer ben försökte hon ta det i galopp, samma sak gång tre och fyra. Gång fem hoppade hon de två första bommarna och stannade sen och drog med sig sista bommen.
Då gav jag upp, orkade inte hoppa av och plocka upp den.
Började istället jobba i trav, växla varv och ställning, flytta undan bogen och länga och korta steget. Då blev hon jättefin! Loss och med och stadig! Preci sådär fin hon kan vara. När traven kändes loss och luftiga gick jag över till galopp. Fattningarna blev inte bra, hon blev lite hög och kantig i själva fattningen, men efter det så hade jag inte samma häst som i början. Hon var mjuk och fin, jämn i handen, gick att korta och länga och hon var helt med! Sista vänster fattningen blev lite svår, men annars var hon framme i rätt direkt.
Stretching därefter, hon hade fattat mer vad det gällde den här gången och var inte alls lika ryckiga.

Tänk att det kan börja så bra, bli pannkaka och sen bli bättre än innan!

Igår red jag Mulle igen. Han gav en riktigt, riktigt fin känsla. Inte alls så bråkigt och tjaffsig som dagen innan. Mulle är verkligen en häst som har extremt mycket egna idéer, är fruktansvärt envis och tror han ska få som han vill, men när man väl kommit överens så är man överens.
Han var mjuk och fin i handen igår och blev inte alls sådär djup och låg som han kan bli ibland. Hände nån gång, men då var det bara att rida upp honom och så kom han upp. Han gjorde dessutom skänkelvikningar i bibehållen form! Det var stort, för det har inte funkat förut. Tycker dessutom att bogarna kommit mer på plats, han försöker ibland köra ut dom, men trycker man tillbaka så slutar han.
Galoppen är fortfarande problemet. Han galopperar på riktigt bra och i hyffsad form på raksträckorna, men så fort man kommer in på böjt spår stannar han av lite och man måste rida för glatta livet. Han kan backa av riktigt rejält och att peta på med spöt är inte så himla populärt. Han löser det genom att sparka och då klarar han inte att hålla galoppen. Två varv i varje varv, bärigt och framåt fick jag och man ska vara nöjd för det lilla har jag hört!

Mazda red jag på trespåren igår. Det är som en enorm naturlig ridbana, ungefär 100x40 kanske? Red iallafall i en djup form och bara stora, mjuka vägar. Hon kändes fortfarande lite ostadig i formen, men det var mycket bättre idag. Hon var även mycket mer igenom i kroppen överlag. Böjde sig snällt runt skänkeln och tog tag i steget. Inte lika på topp som hon har varit, men verkligen en förbättring mot i  förrgår!
Red bara lätt och i galoppen var det lättsits som gällde. Galopperade mycket och jobbade på i ett ganska friskt tempo. Hon måste lära sig att ta för sig mer i galoppen. Det blir lite kort ibland.
Tror hon kanske kan vara lite mör i kroppen, så det blir nog vila idag och så tar vi nya tag imorgon. Tur att jag åker hem till Uppsala en sväng på fredag, så kroppen får återhämta sig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Inte kul alls var det! Man tycker hon borde släppt efter två dagar i pessoan, men inte då. Jag har aldrig upplevt henne såhär stark alls. Hon hängde verkligen i höger tygeln och vad man ä gjorde så lättade hon inte ett dugg! Leka med ställning, tempoväxlingar och övergångar, flytta för skänkeln, växla mellan raka och böjda spår. Inget hjälpte. Hon bet sig fast och hängde kvar där. Tror jag fick kanske en långsida med bra känsla. USCH! Men, det är väl bara att bita ihop!

Efter Mulle var det Mazdas tur. Ägnade ungefär 2/3 av passet åt bara skrittarbete. Hon har haft en tendens att inte flytta undan för häger tryck, så det var det fokus låg på från början.
Började med att flytta i framdelsvändning motstaketet för att få hjälp där med uppbromsning och om hon svängde iväg rumpan skulle det ta stopp. När det flöt bra åt båda hållen gick jag inte på en liten fyrkant där jag gjorde en kvarts framdelsvändning i varje hörn. Hon flyttade riktigt bra till slut. Hon blir lite frustrerad och hög i formen, men hon tar hjälpen och jag kände att det var det viktigaste just nu. När mina små vändningar funkade bra åt båda gållen blev det skänkelvikningar på hörnlinjen. Undan vänster flöt det bra, lite ostadig i formen, men det kommer med mer styrka. Undan höger åkte vänster bogen ut långt och hon trodde det var ok att flytta på fyra spår. Vi hade en liten disskussion och efter lite övertalning flyttade hon rak i kroppen, men alldeles förböjd i halsen. Man få vara glad får dom små framgångarna! Gjorde även lite halter och lite tempoväxlingar i skritten. Tyckte inte hon kändes helt på topp, lite kantig och väldigt ostadig i formen. Nu hade jag bytt nosgrimma eftersom hon fick skav av remonten (dock var hon sjukt fin med den), så det var engelsk nogrimma och acchen som gällde idag. Blev kanske lite sur på det, men hon gick med det på lina igår också så jag vet inte.
Efter framtravning kom vi till dom där galoppfattningarna. Började i höger och fick först en felfattning. Nästa blev rätt och hon fick rulla lite och jag stod i lättsists. Kändes fin då jag kom ner i sadeln igen och hon galopperade med hela kroppen. Vänster fick jag flera felfattningar i och den var lite kantigare ändå, trotts att jag stod upp och hon fick rulla. En felfattning lät jag henne bara fortsätta, så där satte vi en klockren förvänd galopp på börjt spår. Nu har hon inga ursäkter. Jobbade därefter med fattningar på volt. Höger galoppen gick mer eller midnre utan problem, fick en felfattning tror jag. Dock är den inte lika bärig som vänster galoppe. I vänster blev det fler felfattningar, men när hon tog rätt var hon jättefin! Gick att reglera tempot jättebra.

Efter passet stretchade jag henne. Tog inte ut något till max eftersom det var första gången, men jag tror det är nyttigt för henne, så jag ska fortsätta med det.

Överlag tycker jag hon kändes lite skum idag. Inte lika genom i kroppen som vanligt och kom liksom aldrig till ro i traven. Ska rida ett mindre kravlöst pass imorgon så får vi se vad hon säger.

Började morgonen med att rida Mulle. Eller morgon och morgon, jag kom ut vid 11-tiden, så det var väl mer förmiddag.
Red iallafall Mulle som sagt. Fokusen låg mest på jämna övergångar med sug efter. Då var det trav-skritt-trav som gällde. I övergången trav-skritt dog han lite, så det gällde att få honom lite mer med och vaken. Bättre mot slutet. Ju mer med sig man har honom dessutom mindre snubblar han, vilket är toppen! Han har ju en tendens att gå omkull när han snubblar och det vill man såklart inte.
Därefter blev det lite skänkelvikningar i skritt och han förstår precis vad han ska göra. Att han sen ålar sig fram lite och försöker stoppa ut bogar till höger och vänster är något man får jobba bort med tiden.
Därefter var det galoppfattningar som gällde och få honom att suga i galoppen hela tiden, han där lite när det blir böjt spår. Höger varv var inga direkta problem, men vänster visade sig vara knixigare. Han blev stark i vänster tygeln och släppte yttersidan så det blev ett antal felfattningar. Efter några försök så fick vi till det och rent framåtmässigt är den här galoppen betydligt bättre.
Stackars tjockisen fick sen stå inne ett tag, han behöver inte mer gräs än vad han fått nu. Man sitter nästan i spagat eller vad det heter.

Red finaste Mazda nu på eftermiddagen. Hon hade en välförtjänt vilodag igår, så idag var det dags för lite jobb igen. Blev ett pass på banan med fokus på övergångar. Skrittade fram med volter, serpentiner och halter. Halterna har blivit mycket bättre på väldigt kort tid, mycket jämnare och hon vågar vila i halten. Dock så slår hon sig fri i halten, men det kommer med styrkan.
Gick vidare med trav och lättridning. Volter och rakt spår. Varje gång jag växlade varv gjorde jag en skrittövergång. Där behöll hon formen riktigt bra de flesta gånger, men ibland biter hon ifrån och kör fram näsan.
Gick över till galoppen, började med vänster. Eftersom hon har lite svårt för högergaloppen blir hon ibland lite för fast i högertänket i vänster varv, så jag gjorde det lätt för henne. Vänster galoppen funkar bra. Hon blir lite rak i sidan ibland, men det går att jobba bort. Red lite öppna tänk på långsidorna för att få henne mer loss i sidan.
Sen över till höger och det började med en felfattning. Hon blir väldigt stressad när hon gör fel, så man måste rida på och låtsas som att det är rätt och sen göra en övergång och rätta. Andra gången blev det rätt, men det kändes väldigt spänt och kort, så la upp tempot rejält på långsidan och då fick hon en riktigt bra galopp rent rörelsemässigt. In och ta tillbaka på volt och där tog det stopp. Tappade galoppen, fattade fel, började studsa och var allmänt tramsig. Blev det rätt så var det kantigt och hon slutade så fort vi gick in på volt. Till slut tappade jag tålamodet och gjorde en ryggning och red sen fram och bara galopperade på rakt fram några varv. Tog tillbaka och gick in på volt och det var som om något i henne hade släppt, för helt plötsligt kunde hon gå på volten. Pausade lite och sen red vi lite för att Elin skulle fota. Lite ökningar i trav och galopp, skänkelvikningar och öppnatänk. Då var hon fin och lätt i handen. Fick en felfattning, red en långsida i förvänd då och fattade sedan ny utan problem.
Fina, fina häst! Jag blir bara mer och mer förtjust för varje gång!

Började dagen med ett ridpass på Ferdek. Litar inte tillräckligt på honom för att rida honom ensam, så passade på att göra det när Elin fortfarande var kvar och höll sällskap samtidigt. Tror min misstro mot honom kanske är lite obefogad och jag kan nog rida honom även utan sällskap i framtiden. Han skötte sig utmärkt om man bortser från att vi inte höll på att komma in i paddocken överhuvudtaget.
Tanken var bara att jag skulle prova på honom och rida lite. Tycker han är rätt trög och lite slö i reaktionerna för skänkeln. Trevlig i handen överlag, men ibland blev han lite tung i handen, men med lite mer ben så blev det bättre. När det kom till galoppen så har jag fått information om att galoppskänkel inte är något han minns särskilt bra och det kan jag hålla med honom. Det blev att springa in i galoppen och hoppas på det bästa. Svårt att svänga vänster och svårt med vänster galoppen. Hm, kan det hänga ihop? Ja, såklart! Åker bogen ut och vi hamnar i staketet är det inte konstigt att det är svårt att få till någon galopp.
Flytta för skänkeln var däremot inga som helst problem. Det bara flöt åt sidan i bibehållen form. Duktig kille! Han är ju trotts allt bara fem år.

Därefter hade vi lite vätskepaus och sen körde vi på en uteritt. Mimmi stod på schemat, ännu en som jag inte testat. Hon trodde hon kunde vara lite ful och vända och inte behöva gå först. Backa in i Mulle några gånger försökte hon också, men till slut var vi överens och vi tog täten. Gick riktigt bra, hade en jagvänderochgåråtandrahållet-incident mitt på kallhygget, men det löste sig också. Stackars fläskkorvarna fick trava och galoppera så de blev alldeles svettiga. Vi mötte dessutom massa skogsmaskiner och bilar mitt i skogen. Mulle tyckte det var superläskigt och Mimmi insåg snabbt att det bara var att gå förbi. Avslutade med en galopp. Mysigt och härligt! Hästar med spetsade öron hela skrittvägen hem.

Igår red jag ett pass på Mulle i paddocken. Han har tidigare inte varit så fruktansvärt ridbar, men det jobb som gjorts med honom under det här året har verkligen förändrat honom. Bra jobbat!
Nu kan han gå på tygeln mer eller mindre i alla gångarter, flytta för skänkeln och rygga. För mindre än ett år sen var det inte tal om något sådant.
Red iallafall som sagt i paddocken och bara allmänt kollade vad han kunde och så. Lite vingligt hit och dit med bogarna, men dom kom på plats. Ibland försvann dom iväg igen, men jag tror inte det är långt borta att han blir riktigt rak och trevlig.
Hade inte riktigt kommit ihåg att Mulle var hemma, men nu när jag har upptäckt honom får det nog bli lite ridning på honom också. Om inte annat är han alldeles för fet och behöver motion av den anledningen.

Blogg.se vill inte ge oss fler bilder just nu, men det kommer nog.

Nu ligger jag i min säng. Sjukt trött. Frågan är bara om jag kommer våga sova. Haha, spökrädd som jag är. Jag planerar att ha en lampa tänd för att vara på den säkra sidan. Töntigt, jag vet, men det bjuder jag på.

Hunnit med att rida tre hästar idag. Två "treåringar", Derev (?) och Bailey och Mazda som är vuxen.
Derev var snäll och trevlig, gick att ställa lite och lyssnade fint på förhållning och framåt driving. Dock lite rädd för plötsliga ljud bakifrån.
Bailey var det ett litet projekt att komma upp på, stackaren var rädd för pallen. Inte lätt då. Väl uppe var det ungefär första han gjorde att bli rädd för något och hoppa iväg. Inga problem därefter. Lite väl ojämn dock. Gick knappt att svänga höger. Tokigt.
Mazda fick ett kort stretchande pass. Oj, vilken surkärring hon kan vara! Vart det jobbigt så skickade hon en fot, men det var bara att rida på och vänta ut henne. Till slut släppte hon fint, låg i en rund form och tog ett bra stöd fram. Kul!

Idag var det sista lektionen för mig på Trent Park och jag fick äran att rida fina Stan igen. Jätteroligt att jobba vidare från igår! Och vi bestämde oss för att inte rida ut. Tack Lina!

Tyvärr fick vi inte någon toppenlärare idag. Missförstå mig inte, hon var inte dålig, men hon var lite väl fokuserad på ett ekipage bara. Inte konstigt då att det var den inte så framåt Kasper som tog uppmärksamheten, men ändå.
Var i princip fri ridning där vi fick jobba med det vi ville. Stan kändes lite tung i kroppen idag (jag hoppas faktiskt att det var min förtjänst) och var inte lika alert som igår, men ändå inte så seg för skänkeln som han var första gången jag satt på honom. Idag var han rätt stark i vänster tygeln från början. Så jag la min fokus på att få honom mer jämn i handen.
Blev mycket skänkelvikningar, leka med ställningen och övergångar. Stundtals släppte han jättefint, men stundtals ville han inte riktigt sätt in vänster bak ordentligt. När han blir stark i vänster är det väldigt svårt att svänga till vänster, så det gäller verkligen att rida yttersidan för glatta livet.
Till slut kändes han betydligt jämnare och bärigare och då ville instruktören jag skulle börja kolla av att han låg kvar i form och takt om jag gjorde överstrykningar eftersom hon tyckte han såg tung ut. Vilket han inte alls var, förutom att han blir stark i vänster tygel så är han frukstansvärt lätt i handen för mig. Tydligen hörde det inte till vanligheterna. Så självklart låg bästa Stan kvar i form och takt är jag förde fram handen. Så jäkla duktig!
Jobbade även på med galoppen. Vänster och höger är som natt och dag! I höger galoppen går det att leka med både formen och sprången. Han kommer tillbaka fint och jag kan plocka upp honom en bit också. Vänster galoppen är helt annorlunda, han har mycket sämre balans här och blir gärna lite djup och rak. Där hjälpte överstyrkningarna väldigt mycket och på slutet gick det att rida galoppen lite mer, men man fick inte alls samma kvalité som i höger.
Angående traven så är det väldigt mycket rörelse i honom, men han är den första jag verkligen känner att jag hittat det här nya tänket med bålen och i och med att jag blir starkare där blir också skänkeln stadigare. Jättekul när man märker skillnad i kvalitén på hästarna!
Det positiva med dagens instruktör är att när hon faktiskt säger något så håller jag med och hon och jag avslutade med en liten disskusion om vad jag skulle jobba med om jag hade Stan som ett litet projekt och vi var väldigt överens.
Dessutom fick jag väldigt trevligt beröm. Hon hade aldrig sett honom gå så bra och jag hade honom fint fram för skänkeln vilket inte heller hörde till vanligheterna. Känns verkligen jättekul att det syns att jag trivs så bra med honom!

Jag är så jäkla nöjd!

Vi slapp rida ut och fick rida en lektion idag istället. Tack och lov! Kanske bli det en uteritt imorgon, annars blir det sista lektionen på Trent Park.

Vi fick den stora äran att i princip välja vilken höst vi ville ha. Eftersom jag har många favoriter fick jag lite att tänka på, men efter lite funderande kom jag fram till att Stan skulle vara rolig att testa igen och den här gången med spö.

Vi fick rida för en ny instruktör, en man som jag tror hette Adam. Hemskt bra. Red fram självständigt med fokus på takt och balans. Hade en riktigt bra känsla från början. Jobbade mycket med halter och skrittövergångar. Hade honom framme för skänkeln mycket bättre från början än förra gången. Efter vi galopperat fram började jag flytta honom lite i öppna för att få honom lite mer igenom i kroppen. Funkade riktigt bra och några vänster öppna blev kalas!

Dagens övning var skänkelvikningar på hörnlinjen. Undan höger skänkel funkade det fint till att börja med. Rak häst som snällt flyttade undan och vilken trav det ledde till! Jättefin och taktfast! Dock blev det lite jobbigt för honom när han fick till traven, så bjudningen började försvinna i flyttningarna. Så red lite trapptänk, sidan-rakt osv. La därefter till galoppfattningar vid E till B på halvcirkel. Lite seg i fattningarna är han allt, men det är mycket häst för både honom och mig att hålla reda på.
Undan vänsterskänkel förekom han mig lite så dör fick jag också ta till trapptänket för att få honom att vänta och inte välta åt sidan. Han blir också lite stark på vänstertygeln och vill att jag ska balansera upp honom. Det blev värre ju tröttare han blev.

Avslutade med lite självständigt arbete. Jobbade ännu mer med traven och fy sjutton så fin han blev! Var bara att sitta! Jobbade även lite fattningar och dom blev riktigt kvicka. Tappar formen lite gör han ibland i fattningarna, men fick till en så galet bra höger galopp att jag förlät det. Vänster är lite svårare, men sista galoppen där var inte lika vinglig.

Stan är en ganska vanlig häst som nog har det jobbigt att komma in i sin kropp. Märks som sagt väldigt tydligt i vänstergaloppen. Han är också ganska liten i huvudet och måste få vila hjärnan ibland.

Oavsett är han en helt fantastiskt ärlig och arbetsvillig häst! Är galet nöjd med honom idag!

 

Ja, idag slog jag höjdrekord och då menar jag inte i höjdhoppning. Nej, nej, men jag red på den största hästen jag någonsin suttit på. När jag stod brevid med hjälmen på huvudet var hon 15-20 cm högre än mig. Rätt rejäl alltså. Tack och lov var Lucy en pärla att rida. Tur att hästar inte har någon riktigt medvetenhet om sin egen storlek.

Tyvärr fick jag rida med ett gäng riktigt dåliga ryttare idag, så det blev inte så mycket jobb på det sättet. Då kunde jag koncentrera mig på mig själv istället vilket var bra. Idag var hållningen inte bra! Kände hur jag föll ihop och framåt, satt upp ordentligt, men två sekunder senare var jag i en dålig position igen. Något som däremot har blivit mycket bättre är handen! Började lite ostadigt, men efter bara ett litet tag hittade jag en stilla position.

Lucy är en mycket ojämn häst, men ändå inget som var helt omöjligt att göra något åt. Började rida fram i höger varv och det gick ganska bra. Hon ville dock gå lite ställd och böjd i innersidan hela tiden, så det blev att jobba ut henne mot yttertygeln. När jag bytte varv till höger var det som en helt annan häst. Hon var stadig och "jämn" i höger varvet, men när vi kom över i vänster varv hände något. Det var jättejobbigt! Att hitta stöd på höger tygel och ställa igenom vänster sida. Var jättejobbigt! Hon var väldigt svag i sin högersida och det var det som blev fokus att jobba med för mig. Efter lite galopp släppte hon riktigt bra och hon konstrade inte alls lika mycket i omställningar eller varvbyten.
Mot slutet hade jag en jättejämn och trevlig trav mellan hand och skänkel och fick till en kanongalopp på slutet med ingenting i haden!

Att ta sig av och på var däremot ett projekt. När jag skulle hoppa upp så fixade jag stigbyglarna innan (dom vill att man gör det här) och gick sedan till uppsittningspallen. Oj! Jag nådde inte upp till stigbygeln ens från pallen! Hjälp! Med lite trixande så kom jag upp. Att hoppa av var HÖGT! Även fast jag hängde kvar så länge jag kunde blev det ett rejält hopp ner.

Kul var det iallafall!