Livingit like Lisa

Efter Mazda var det dags att rida Snowflake. Dom som haft henne sa att hon var kantig och trodde nått var fel, därför linade jag henne igår och kunde inte se någon kantighet och idag blev det då ridning för att känna efter. Det kändes inte bra. Hade det på känn redan innan jag satt upp.
Snowflake har en väldigt liten mun, alltså korta mungipor om ni förstår, och hon hade ett enormt tjockt tvådelat bett. Kombinationen liten mun-tjockt bett borde vem som helst inse är dömt att misslyckas och mycket riktigt. Hon gick och gapade, la huvudet på sidan och tramsade. Jag borde inte ens hoppat upp när jag insåg att jag trodde det inte skulle gå, men ibland är man dum.
Ska man säga något så var hon exakt att rida som hon ser ut när man står på marken. Det var precis så som jag förväntade mig, men stelhet och kantighet kände jag inget av.
In i stallet ganska omgående och byta bett och fixa lite annat med utrustningen. Nu har hon fått ett smalt tre-delat istället och jag hoppas det ska funka bättre.
Tycker dock att Snowan är helt enormt. Alldeles för mycket häst för lilla mig, men det är bara att träna på. Fruktansvärt snäll är hon iallafall. Står snällt och är inte ett dugg brydd över att vara ensam i stallet.