En verkligt fin känsla

Igår red jag Mulle igen. Han gav en riktigt, riktigt fin känsla. Inte alls så bråkigt och tjaffsig som dagen innan. Mulle är verkligen en häst som har extremt mycket egna idéer, är fruktansvärt envis och tror han ska få som han vill, men när man väl kommit överens så är man överens.
Han var mjuk och fin i handen igår och blev inte alls sådär djup och låg som han kan bli ibland. Hände nån gång, men då var det bara att rida upp honom och så kom han upp. Han gjorde dessutom skänkelvikningar i bibehållen form! Det var stort, för det har inte funkat förut. Tycker dessutom att bogarna kommit mer på plats, han försöker ibland köra ut dom, men trycker man tillbaka så slutar han.
Galoppen är fortfarande problemet. Han galopperar på riktigt bra och i hyffsad form på raksträckorna, men så fort man kommer in på böjt spår stannar han av lite och man måste rida för glatta livet. Han kan backa av riktigt rejält och att peta på med spöt är inte så himla populärt. Han löser det genom att sparka och då klarar han inte att hålla galoppen. Två varv i varje varv, bärigt och framåt fick jag och man ska vara nöjd för det lilla har jag hört!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback