Livingit like Lisa

Okej, jag hade inte exakt det här, men ni förstår konceptet:

Min tro? Jag kan börja med att slå fast att jag inte är religös på något sätt. Jag tror inte att det finns någon högre makt som styr våra liv. Jag är helt övertygad om att man skapar sin egen lycka och att allt händer av en anledning. Jag vet inte om dom två egentligen skär sig lite med varandra. Kan man skapa sin egen lycka samtidigt som allt händer av en anledning? Jo, jag tror det. För jag tror att anledningen kan vara det jobb man lägger in i det hela.
Oftast så kommer ju bra saker till dom som förtjänar det och med det menar jag människor som är ambitiösa, arbetar hårt, hjälper mänskligheten och så vidare. Nu är det såklart inget absolut och bra saker kan såklart även hända dåliga människor, men det är förmodligen för att de kämpar för de där bra sakerna?
Alltså skapar vi vår egen lycka.
Trots att jag inte är religös så plockar jag ändå dom bästa delarna ur kirstendomen och firar dom. Som jul och påsk. Dock ser jag inget religöst över det hela. För mig är de högtiderna ett tillfälle för att vara lycklig, samla familj och vänner och bara ha sina nära nära.

Det bästa ögonblicket i mitt liv var nog när jag tävlade regional LA:4 med Ponti på Enköpings fältrittklubb. Framridningen hade gått asdåligt, helst av allt ville jag åka hem, tänkte absolut inte starta andra klassen vad som än hände. Inne på banan går det väl helt okej, men jag var långt ifrån nöjd. Nu hör väl till saken att jag i princip aldrig är nöjd efter en ritt.
Hoppar av, tar av mig kavaj och hjälm, lättar gjorden, knäpper upp nosgrimma och gör mig redo att gå tillbaka till transporten. Då kommer en lite kvinna springande och skriker "Stopp, stopp, du ska in på prisutdelning". Haha, tänker jag, men hon envisas och kläcker till och med ur sig att jag VUNNIT! Eh, okej, jaha, på med allt igen och snabbt som ögat in på prisutdelning. Då var jag så glad att jag grät. Trodde aldrig att min lilla pärla skulle kunna vinna en regional LA:4, så snabbt. Vi hade ju knappt startat LB.

Jag kan inte riktigt säga att jag har en bästa vän, men jag har fyra vänner som betyder lite mer för mig än alla andra vänner. Fast nu ska inte dom andra vännerna vara ledsna, för jag älskar er alla!

Anneli är en galet fin vän för att hon alltid finns där. Vi pratar inte varje dag, men jag vet att hon alltid har tid för mig.

Eftersom jag spenderade större delen av gårdagen med att göra absolut ingenting var det inte så konstigt att jag inte fick mycket sömn i natt. Vaknade iallafall runt 9.30, men det blev inte liv i mig förrns strax innan 11. Upp och käka frukost. Solen strålade så jag bestämde mig för att jag skulle ge mig ut på en promenad. Kände att jag ville strosa nere vid floden, så det var också dit jag åkte. Hoppade av tuben vid Embankment och började promenera. Gick hela vägen bort till Tower bridge, korsade floden där och gick tillbaka till Embankment. En supermysig promenad, med massa att titta på. Tog lite kort (ursäkta fingret).

För mig är kärlek så himla olika. Jag älskar min familj, jag älskar mina vänner, jag älskar mina djur, jag har älskat min pojkvänner, men det är ju inte samma sorts kärlek.

Trots att det inte är samma sorts kärlek finns det såklart likheter mellan de olika kärlekarna. En sak som är gemensam är att man känner sig trygg och säker, man kan vara sig själv och man vet att även om man inte håller med varandra kommer inte det påverka något i grunden. Man vet att man alltid kan komma till den personen och man skulle alltid ställa upp tillbaka. Jag skulle göra vad som helst för personerna jag älskar.

Kärlek är gränslös, färgblind och vackert! Kärlek är den bästa känslan som finns. Kärlek är villkorslös. Dock behöver kärlek näras och komma från båda håll. En ensidig kärlek som aldrig får någon bekräftelse kommer att dö. Kärlek kan också förändras till andra känslor.

Ja, inte världens bästa dag för att göra ju den här punkten. Har ärligt talat misskött just ätandet idag. Tokigt och inte bra!

Imorse åt jag iallafall en bra frukost; Kellogs Special K Red Berries med mjölk och en kopp detox te. Det var nyttigt och gott. Okej, inte detox teet, men flingorna.

Jag har precis som alla andra en mamma och en pappa. Dom är gifta och allt sånt där vanligt. Mamma jobbar i kök på dagis och pappa jobbar som militär. Dom är bra och fina föräldrar för det mesta, men ibland händer det ju att vi får psykbryt på varandra. Dom vill nog inte få hela sitt liv upplagt här på bloggen, så det är är allt ni får.

Jaha, min första kärlek.... Jag måste ju vara så tråkig att säga att det måste varit en häst. Min första favorithäst och sköthäst, Joppe. När jag var mindre brukade jag säga att jag aldrig skulle ha en kille, utan bara skulle ha Joppe. Såhär i efterhand kan man ju inte tycka att det var en så bra idé. Dels för att Joppe var typ 20 år redan när jag började sköta honom och skulle således inte leva så jättelänge till och dels för att jag snart insåg det fina med killar. Joppe älskade jag väldigt och höll fast vid honom i flera år innan jag hittade nån annan att älska mest av allt.

Haha, nu ångrar jag nästan det här med lista. Presentera mig själv kan ju vara det svåraste som finns, men nu kör vi.

Jag heter Lisa, är född på nationaldagen 1987. Levt större delen av mitt liv i Uppsala, men bor nu i England och London. Jag pluggar Business management med inriktning International Business på University of Westminster. Jag bor i en jättemysig lägenhet i västra London tillsammans med en svenska tjej. Jag är fruktansvärt tacksam att jag hittat det här boendet och inte behöver dela rum och bo ofräscht som många andra här i staden måste. På fritiden gör jag normala saker, jag går ut, jag shoppar, jag umgås med vänner, jag försöker träna, jag rider och lever i stort sett ett rätt bra liv.


Innan jag flyttade till London jobbade jag som ridlärare på en ridskola i Uppsala. Jag hade också världens finaste häst som jag tränade och tävlade dressyr med. Jag tycker nog såhär i efterhand att jag hade världens bästa jobb också och en del av mig ångrar varje dag att jag flyttade till London. Mina senaste tre eller fyra sommrar har jag spenderat på världens underbaraste Öknehult och jobbat som ridlärare. Fantastiskt och underbart!

Innan stalljobbet så var jag inte en så säkerpåvadjagvillgöra-människa. Jag testade plugga till lärare, jag jobbade ett halvår på McDonalds, jag var au pair i England i ett år (som jag verkligen älskade!!!), jag testade plugga till lärare igen, jag läste Fek A, jag började läsa Engelska A, men hoppade av och till slut hamnade jag på mitt älskade jobb.

Nu är jag som sagt i London och här ska jag väl vara kvar ett tag. Känns inte riktigt som att det är läge att ge upp än en gång, även om hjärtat skriker efter hästjobb! Jag älskar ju det här också, så det ska nog gå att kombinera på något sätt.