Mazda kämpar på

Har även hunnit rida Mazda. Här var fokus att få henne stadig i formen och få henne lite längre i halsen och något djupare samtidigt som jag jobbade övergångar. Mazda är ju en klippa så att rida i ridhuset var inga som helst problem.
Problemet med Mazda är att hon gärna tar stödet i höger tygel oavsett vilket varv man jobbar i så, för att få henne stadig och jämn var jag tvungen att få henne mer över i vänster handen. Jobbade på olika böjda spår och lekte med ställningen: rättställd, rakställd och utåtställd. Funkade riktigt bra och hon kom fint i handen. Det är en jäkla massa ytterskänkel som gäller för att hålla ihop den här damen. Självklart är det driv med båda skänklarna, men extra mycket ytter, då ligger hon fint i formen även i övergångarna. När man väl fått henne mellan hand och skänkel spelar det ingen roll om man går på böjt eller rakt spår.
Dock hittade hon på två andra hyss idag. Först började hon tjafsa med munnen, började fundera på om hon lagt tungan över bettet, men så var det inte och sen så försökte hon smygöka hela tiden. Munnen slutade tjafsa när hon väl kom rätt i formen och smygökningen kom då. Hm, man behöver ju inte vara allt för intelligent för att inse att ökning hade att göra med att hon tyckte det var jobbigt.
Sen kom vi till galoppen och ja, vad ska man säga. Hon ligger ju fortfarande kvar i formen, men väldigt djup blir hon och rak i sidorna. Vänster galoppen funkar riktigt bra och man kan jobba loss henne lite mer där. Höger galoppen är ju däremot hennes svaga sida och hon vill inte gärna fatta den (även fast hon faktiskt tog höger en gång i vänster varv när vi jobbat höger fattningar). Jag tycker det är jätteviktigt att inte rätt en felfattning för gorvt. Man ber ju om galopp och i Mazdas fall är det styrka som fattas för att hon ska ta högergaloppen jämt därför låter jag alltid mina hästar rulla lite i galoppen innan jag gör ett normalt avbrott och fattar ny. Högergaloppen började fungera till slut, men när man kommer åt henne där blir det jobbigt och hon tappar galoppen. Det kommer bli bättre med tiden.

Till och från i travarbetet var det bara att sitta och le. Så fin hon var emellanåt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback