Lite tankar om fälttävlan
Jag har ju, som sagt, upplvet min första fälttävlanstävling i helgen. Inte som tävlande, men som funktionär och jag har gjort några reflektioner om hela ståhejet.
Det man absolut kan konstatera är att vi hopp- och dressyrryttare har ganska mycket att lära från fälttävlansryttarna.
På tävlingen fanns det en glädje som jag ofta tycker saknar på hopp- och dressyrtävlingar. Visste fanns det allvar i luften och alla ville göra sitt bästa, men de var inga konstigheter.
Framhoppningen flöt betydligt bättre än på en normal hopptävling. Inga tramsigheter med att bygga om hinder eller liknande, ingen stress och ingen hets. Dessutom hoppade cirka 75% av ryttarna banan med ett stort leende. Det var inga direkt tråkiga miner trotts många fel. Det var ingen som fulred inne på banan.
Igår på terrängen var jag starter och målflagg och alla ryttarna som kom ner till start var jättetrevliga sa glatt hej och vissa småpratade lite också. Dom fick rida längs med ett staket inne vid starten och de som inte förstod direkt var jättetrevliga när man sa till dom.
I princip alla som gick i mål gick i mål med ett enormt leende, berömde verkligen hästen både muntligt och med klappar.
Att stora delar av startfältet dessutom stannade kvar för prisutdelning, trotts att dom inte var placerade var ännu roligare.
En tjej vägrade ut sig i hoppning och fick i och med det alltså inte gå vidare till terrängen, men hon var inte sur för det. Ett stort leende och klappa om hästen när hon var på väg ut från banan.
En annan råkade rida dressyrprogrammet spegelvänt och blev i och med det uteslutet. Trotts det fick hon rida terräng provet utom tävlan om hon ville och det var som att ge henne högsta vinsten.
Det jag försöker komma fram till är att det fanns en glädje på den här tävlingen som jag ofta tycker saknas på hopp- och dressyrtävlingar. Visst var man konkurrenter, men det var inga sura miner eller missunsamhet och man värnade om både hästar och medtävlande. Jag ska verkligen ta med mig det här när jag kommer ut på tävlingsbanonrna igen!
Det man absolut kan konstatera är att vi hopp- och dressyrryttare har ganska mycket att lära från fälttävlansryttarna.
På tävlingen fanns det en glädje som jag ofta tycker saknar på hopp- och dressyrtävlingar. Visste fanns det allvar i luften och alla ville göra sitt bästa, men de var inga konstigheter.
Framhoppningen flöt betydligt bättre än på en normal hopptävling. Inga tramsigheter med att bygga om hinder eller liknande, ingen stress och ingen hets. Dessutom hoppade cirka 75% av ryttarna banan med ett stort leende. Det var inga direkt tråkiga miner trotts många fel. Det var ingen som fulred inne på banan.
Igår på terrängen var jag starter och målflagg och alla ryttarna som kom ner till start var jättetrevliga sa glatt hej och vissa småpratade lite också. Dom fick rida längs med ett staket inne vid starten och de som inte förstod direkt var jättetrevliga när man sa till dom.
I princip alla som gick i mål gick i mål med ett enormt leende, berömde verkligen hästen både muntligt och med klappar.
Att stora delar av startfältet dessutom stannade kvar för prisutdelning, trotts att dom inte var placerade var ännu roligare.
En tjej vägrade ut sig i hoppning och fick i och med det alltså inte gå vidare till terrängen, men hon var inte sur för det. Ett stort leende och klappa om hästen när hon var på väg ut från banan.
En annan råkade rida dressyrprogrammet spegelvänt och blev i och med det uteslutet. Trotts det fick hon rida terräng provet utom tävlan om hon ville och det var som att ge henne högsta vinsten.
Det jag försöker komma fram till är att det fanns en glädje på den här tävlingen som jag ofta tycker saknas på hopp- och dressyrtävlingar. Visst var man konkurrenter, men det var inga sura miner eller missunsamhet och man värnade om både hästar och medtävlande. Jag ska verkligen ta med mig det här när jag kommer ut på tävlingsbanonrna igen!
Kommentarer
emelie säger:
De är mycket trevligare på fälttävlanstävlingar. Både på ponny o storhäst sidan. De är inte alls samma konkurrens eller dåliga miner. Sen är de så roligt att se olika raser som inte alls är lika vanliga i framförallt dressyr.sammanhang. O som du sa, de värnar mer om hästarna o berömmer dom oavsett hur de gick, medan på dressyr/hopptävlingar ser man ofta sura miner. Tummen upp för fälttävlan o hoppas fler tar efter dom :)
Siri säger:
Ska köpa en häst som är lite mer min typ. Det är verkligen tråkigt, jag gillar honom så mycket, men man måste gå på känslan.
Trackback