Så konstigt hur saker ändras
Jag har trott att jag vetat precis hur jag vill ha det. Jag har varit helt säker på hur min framtid ska se ut. Inte den yrkesmässiga framtiden, den är fortfarande lite dimmig, men den privata. Jag har varit övertygad om att jag vill bo i England. Att allt är lite bättre här hela tiden.
Nu är jag inte alls säker på det. Nu när jag faktiskt är här är det enda jag vill göra att flytta tillbaka till Sverige. Don't get me wrong, jag älskar att bo i London, men det fattas saker för mig här.
Jag har insett att det viktigaste för mig är hästarna, jag kan inte se mig själv utan en häst i framtiden och jag kan inte se mig själv med en häst i England. För med hästarna kommer tränandet och tävlandet och det är inte på samma sätt här.
Sen har vi såklart allt det här med familj och vänner som spelar en enorm roll i min längtan tillbaka till Sverige. Förra gången jag bodde i England var allt lättare. Jag vet inte varför egentligen. Kanske för att jag visste att det bara var ett år vi pratade om. Kanske för att jag var mer vilsen då. Jag vet inte, men den här gången är det annolrunda.
Min tanke nu är att spendera så mycket tid jag bara kan i Sverige. För när allt kommer omkring är det nog där jag kommer hamna i slutändan ändå.
Nu kommer jag säkert hinna ändra mig 500 gånger under min utbildning, men den här känslan har följt mig i flera månader nu och jag känner mig bara mer och mer säker på att det är Sverige som är hemma.
Nu är jag inte alls säker på det. Nu när jag faktiskt är här är det enda jag vill göra att flytta tillbaka till Sverige. Don't get me wrong, jag älskar att bo i London, men det fattas saker för mig här.
Jag har insett att det viktigaste för mig är hästarna, jag kan inte se mig själv utan en häst i framtiden och jag kan inte se mig själv med en häst i England. För med hästarna kommer tränandet och tävlandet och det är inte på samma sätt här.
Sen har vi såklart allt det här med familj och vänner som spelar en enorm roll i min längtan tillbaka till Sverige. Förra gången jag bodde i England var allt lättare. Jag vet inte varför egentligen. Kanske för att jag visste att det bara var ett år vi pratade om. Kanske för att jag var mer vilsen då. Jag vet inte, men den här gången är det annolrunda.
Min tanke nu är att spendera så mycket tid jag bara kan i Sverige. För när allt kommer omkring är det nog där jag kommer hamna i slutändan ändå.
Nu kommer jag säkert hinna ändra mig 500 gånger under min utbildning, men den här känslan har följt mig i flera månader nu och jag känner mig bara mer och mer säker på att det är Sverige som är hemma.
Kommentarer
Trackback