Livingit like Lisa

Eftersom min plan är att vara i Sverige april till september behöver jag såklart ett jobb också. Det borde inte vara så svårt att hitta ett jobb, det är ju faktiskt ett helt halvår som det gäller.

Jag har iallafall mailat varenda tänkbart företag i Uppsala. Allt från restauranger till bokföringsbyråer. Nån borde ju ha förbarmande över den stackars lilla flickan. Jag har även kollat lite på praktiker för att få lite mer insyn i min framtida kariärr.

Jag förstår också självklart att alla företag får x antal jobbansökningar. Det som gör mig fruktansvärt irriterad är att de flesta som säger nej uppenbarligen inte läser mailet. Det är det minsta man kan göra iallafall. Vad får mig att tro att de inte läser mailen då?

Jo, för det första kallar 99% av alla svar mig för Sofia. Varför, tänker ni säkert nu? Jo, för jag använder mig av min skolmail eftersom den låter mer proffsig än min Hotmail och enligt min skola heter jag Sofia. I och med det skickas alla mina mail med avsändaren Sofia Xxxxxx. Allt tack vara att min kära mor tyckte Sofia Lisa klingade bättre än Lisa Sofia. När jag skickar mina ansökningar skriver jag i inledningen att jag heter Lisa och avslutar även med Lisa. När man då får svaret "Hej Sofia!" känner man sig rätt säker på att dom inte läst vad som står.

Den andra anledningen är att jag väldigt tydligt skriver att jag är intresserad av arbete mellan april och september. Väldigt tydligt, kan inte misstolkas. Får man då svaret "tyvärr söker vi inte personal för tillfället" känner man sig ganska säker på att dom inte läst vad som står.

Läser man inte hela mailet kan man lika bra strunta i att fråga tycker jag. Det är respektlöst att uppenbart inte läsa det som skrivits.