Livingit like Lisa

Idag fick jag agera försökskanin. Fick rida en ny häst som inte gått lektion tidigare. En 6-årig kille som hette Stan, men vet ni vad? Hans egentliga namn var Sven, men det var så fult tyckte dom att dom bytte till Stan. Som min ridlärare sa, jag vet inte om det är bättre.
Hur som helst hade han bara ridits av personalen tidigare och byggts upp under de få veckor han hade bott på Trent Park Equestrian.
Han var så himla trevlig att rida. Värmde som vanligt upp självständigt, jobbade mycket övergångar och att runda honom runt skänkeln även lite tempoväxlingar för att få honom att kvickna till lite. För ska vi hitta ett riktigt problem med hon så var det hans reaktioner. Han var inte trög eller dum, det tog bara lite för lång tid mellan att hjälpen gavs och att reaktionen kom. Han hade lite långa ledningar. Tror mycket av det kan ha berott på det faktum att han inte var så rutinerad än. Mycket övergångar och jag fick en betydligt kvickare häst.
Innan jag hoppade upp fick jag veta attt galoppen var hans svagaste gångart och då framförallt fattnigarna. Det märkte jag snabbt. Han tog galoppen relativt bra för skänkeln, men det tog som sagt några steg och dessutom kunde han inte jobba kvar i formen. Han slog ifrån sig, landade i galoppen och kom sen snällt tillbaka till en bra arbetsform. Väldigt storgalopperad, men jag hängde med bäst jag kunde.
Dagens övning var att utnyttja hörnen. I varje hörn skulle en tio meters volt läggas och på rakt spår skulle det flyttas, längas, göras övergångar eller vad man tyckte var lämpligt.
Jobbade mest med att få honom kvickare för skänkeln och luftigare i steget. Funkade riktigt bra och han blev kallas fin. Var en härlig känsla när man kände hur man kom ihop och satte under sig djupare. Mycket fattningar, övergångar, halter och igångsättningar var vad som gällde.
Avslutningsvis jobbade vi med skänkelvikningar från kvartslinjen till spåret på ena långsidan och fortsatte med volterna på andra. Nu började lille Stan bli trött och då blev han ostadig och snubblig. Fick dock till några riktigt bra skänkelvikningar innan han la ner verksamheten. Travade av honom riktigt lång och låg och ju mer tygel jag gav desto mer sökte han efter stödet. Härligt när man vet att man jobbat rätt.

Han var en extremt trevlig häst att rida. Väldigt jämn och taktmässig. Lätt i handen och fint mellan hand och skänkel, dessutom var han väldigt liksisdig vilket var roligt. Såklart hade han en lite svagare sida och det märktes snabbt i de små volterna att det var vänstersidan som var jobbig att jobb igenom. Ville inte riktigt sätta under sig vänster bak och då blev han lite rak och rumpan sladdade lite. Märktes också tydligt i sidvärts undan vänster skänkeln. Stadig att rida också trotts att det behövdes mycket ben var det bara att rida honom fram till bettet. En stund var det verkligen bara att sitta och glassa. Lagom stöd i handen, man kände hur bakben kom in djupt och han tuffade på. Riktigt härlig känsla som jag saknat!