Hon kunde faktiskt hoppa också
Ja, Ponti alltså, men inte så mycket med mig under vår sista tid ihop. Det fick Jossa stå för. Härliga och duktiga var båda två! Jag är en sån där töntig hästägare som gråter varje gång det går bra för dom. Så varje gång dom hoppade felfritt stod jag där med en morot i handen och tårarna rinnande.
Kommentarer
Trackback