Helt sjuka pengar
När jag åkte hem ifrån stallet idag så satt jag och tänkte på vilka obscena summar pengar man lägger på sina hästar. När jag hade Ponti så hade jag ju turen att ha henne uppstallad på jobbet med 2 ridhus, 3 utebanor och alla sånna lyxgrejer. Det gjorde ju att stallhyran blev betydligt billigare än vad den skulle varit om jag jobbat någon annanstans. För jag insåg snabbt att det var livviktigt med ett ridhus eller en kort skrittur till ett ridhus. Det fanns inga andra alternativ och så fort det är ett ridhus inblandat blir det direkt betydligt dyrare stallhyra.
Jag tränade. Mycket. Minst två gånger i veckan för tränare. Nu fick vi tack och lov rida gratis för chefen, men den andra tränaren var inte grattis. 400 kr för 45 minuter. Ungefär en gång i månaden så red jag två dagaskurs för en tränare som kom från Strömsholm. Det kostade en del det också.
Sen var det foder, jag kunde såklart inte bara låta min stjärna leva på det som ingick i stallhyran. Nej, nej, det gick inte. Hon skulle ha lucern, B-vitamin när det behövdes, E-vitamin och mineraler.
Sen skulle hon såklart skos. När vi flyttade till jobbet så bytte vi också hovslagare. Nu tog inte han några galna summor, men det var ju ändå en rätt rejäl utgift varje månad.
Såklart så skulle det också behandlas när det inte riktigt funkade, så det togs ut massör. Nu gav ju det resultat, så det var absolut värt det.
Eftersom jag mer än gärna spenderar pengar så var det ju ofta vi behövde nya benlindor, schabrak, en ny sadelgjord, ett nytt pannband, ett nytt täcke. Ja, vad som än var snyggt när jag var på nån lämplig hästaffär. Det spelade inte så stor roll vad det var, det behövdes ju!
Sist, men inte minst ha vi ju tävlandet. Engångutgift för hästlicensen. Årlig avgift för min licens. Långtidshyrde en transport eftersom det blev betydligt billigare än att hyra en vid varje tävling (ni ser ju hur ekonomiskt lagd jag är!). Själv startavgifterna gick på minst 250 kr och jag red alltid två klasser. Många helger spenderades på tävlingsplatser i Uppland och Stockholm. Ibland var det riktigt långt att åka. Då tillkommer ju bensinen.
För att sen inte tänka på allt jag köpte till mig själv. Ridbyxor, jackor, tröjor, strumpor, sporrar, stövlar och allt sånt.
Tänk vilka summor man lägger ner. Det är ju flera tusentals kronor i månaden. Utåt sett måste vi hästmänniskor verka helt vansiniga. När jag suttit och funderat på det här hela den långa tunnelbaneresa från Oakwood så kom jag på att det inte fanns något annat jag hellre lagt mina pengar på. Hur jag än vände och vred på det kunde jag varken se det som slösaktigt eller se något annat jag kunnat göra för de pengarna. Och det är sånna här insikter som gör att jag vet. Jag vet att det är det här jag vill hålla på med.
Jag tränade. Mycket. Minst två gånger i veckan för tränare. Nu fick vi tack och lov rida gratis för chefen, men den andra tränaren var inte grattis. 400 kr för 45 minuter. Ungefär en gång i månaden så red jag två dagaskurs för en tränare som kom från Strömsholm. Det kostade en del det också.
Sen var det foder, jag kunde såklart inte bara låta min stjärna leva på det som ingick i stallhyran. Nej, nej, det gick inte. Hon skulle ha lucern, B-vitamin när det behövdes, E-vitamin och mineraler.
Sen skulle hon såklart skos. När vi flyttade till jobbet så bytte vi också hovslagare. Nu tog inte han några galna summor, men det var ju ändå en rätt rejäl utgift varje månad.
Såklart så skulle det också behandlas när det inte riktigt funkade, så det togs ut massör. Nu gav ju det resultat, så det var absolut värt det.
Eftersom jag mer än gärna spenderar pengar så var det ju ofta vi behövde nya benlindor, schabrak, en ny sadelgjord, ett nytt pannband, ett nytt täcke. Ja, vad som än var snyggt när jag var på nån lämplig hästaffär. Det spelade inte så stor roll vad det var, det behövdes ju!
Sist, men inte minst ha vi ju tävlandet. Engångutgift för hästlicensen. Årlig avgift för min licens. Långtidshyrde en transport eftersom det blev betydligt billigare än att hyra en vid varje tävling (ni ser ju hur ekonomiskt lagd jag är!). Själv startavgifterna gick på minst 250 kr och jag red alltid två klasser. Många helger spenderades på tävlingsplatser i Uppland och Stockholm. Ibland var det riktigt långt att åka. Då tillkommer ju bensinen.
För att sen inte tänka på allt jag köpte till mig själv. Ridbyxor, jackor, tröjor, strumpor, sporrar, stövlar och allt sånt.
Tänk vilka summor man lägger ner. Det är ju flera tusentals kronor i månaden. Utåt sett måste vi hästmänniskor verka helt vansiniga. När jag suttit och funderat på det här hela den långa tunnelbaneresa från Oakwood så kom jag på att det inte fanns något annat jag hellre lagt mina pengar på. Hur jag än vände och vred på det kunde jag varken se det som slösaktigt eller se något annat jag kunnat göra för de pengarna. Och det är sånna här insikter som gör att jag vet. Jag vet att det är det här jag vill hålla på med.
Kommentarer
Pappa säger:
Tur att det finns förstående föräldrar!!
Trackback