En annan häst i mitt förflutan
När jag var mindre red jag många, många år på Lagga ridskola. Där fanns det (nej, jag ljuger, han finns än idag) en vacker brun häst vid namn Ciazon som snabbt blev min favorit. Det var ingen liten häst, utan han är väl närmare 170 cm, men världens snällaste. Gjorde aldrig någonting dumt.
Så fort jag kunde red jag Cizen som han kallas och jag blev lite lätt sur när jag inte fick chansen att rida honom.
Han var en riktig stjärna på klubbtävlingar, både i hoppning och dressyr även om dressyr var det som var hans grej lite mer. Väldigt stadig i formen och i hans yngre dagar gick det väldigt bra att variera formen på honom också. Hans enda nackdel var att han tappade takten på höger bak i travökningarna, så det gällde att verkligen väga av hur mycket man skulle våga öka.
Jag hade honom på ridläger och vuxenläger. Han tog mig runt en del hoppbanor på klubbtävling också.
När jag blev 15-16 år började jag åka ut på lite lokala tävlingar med honom. Red bara LC/LB eftersom jag aldrig tävlat lokalt innan. Det var väldigt blandade resultat i början, men vi låg alltid mellan 57-65%.
2003 var vi med i Ridskole DM för första gången och vann på dryga 64%. Året efter var vi med igen och då slog vi på ännu större och vann på hela 72% i LB:1.
2005 ingick vi i klubbens DIV 3 lag med lite blandade resultat, men helt godkända.
På klubbtävling startade vi upp till LA:2 med vinster.
Något år senare skaffade jag foderhäst som jag satsade tävlandet på istället så Cizen och jag gick skilda vägar efter det.
Efter alla år måste jag säga att han har en speciell plats i mitt hjärt, en bättre häst att börja tävla med finns inte. Han var hur snäll som helst, åkte snällt, stod i transporten flera timmar på tävlingasdagarna, var aldrig titiig och charmade funktionärerna.
Så fort jag kunde red jag Cizen som han kallas och jag blev lite lätt sur när jag inte fick chansen att rida honom.
Han var en riktig stjärna på klubbtävlingar, både i hoppning och dressyr även om dressyr var det som var hans grej lite mer. Väldigt stadig i formen och i hans yngre dagar gick det väldigt bra att variera formen på honom också. Hans enda nackdel var att han tappade takten på höger bak i travökningarna, så det gällde att verkligen väga av hur mycket man skulle våga öka.
Jag hade honom på ridläger och vuxenläger. Han tog mig runt en del hoppbanor på klubbtävling också.
När jag blev 15-16 år började jag åka ut på lite lokala tävlingar med honom. Red bara LC/LB eftersom jag aldrig tävlat lokalt innan. Det var väldigt blandade resultat i början, men vi låg alltid mellan 57-65%.
2003 var vi med i Ridskole DM för första gången och vann på dryga 64%. Året efter var vi med igen och då slog vi på ännu större och vann på hela 72% i LB:1.
2005 ingick vi i klubbens DIV 3 lag med lite blandade resultat, men helt godkända.
På klubbtävling startade vi upp till LA:2 med vinster.
Något år senare skaffade jag foderhäst som jag satsade tävlandet på istället så Cizen och jag gick skilda vägar efter det.
Efter alla år måste jag säga att han har en speciell plats i mitt hjärt, en bättre häst att börja tävla med finns inte. Han var hur snäll som helst, åkte snällt, stod i transporten flera timmar på tävlingasdagarna, var aldrig titiig och charmade funktionärerna.
Kommentarer
Mamma säger:
Ja,han är en jättesnäll häst. Det vet ju jag så många gånger som jag ramlade av honom. Han stannade bara, och väntade hur snällt som helst.
Trackback