OMG! He's never quiet
Har snabbt glidit in i min gamla roll som au pair. Varje gång jag kommer hit känns det som att jag aldrig åkt. Det är bara att fortsätta där man slutade. Trevligt på många sätt och vissa saker ändras aldrig.
Som att Oliver aldrig är tyst. Aldrig. Inte ens en sekund. Man behöver aldrig oroa sig över någon awkward tystnad när han är med.
Eller att Connor äter med fingrarna och plockar mat från tallriken. Han är nog inte medveten om att han gör det, men han gör det. Ofta.
Så är det och så kommer det nog vara ett bra tag. Underbart på många sätt, illa för mina öron ibland när Oliver hållt en monolog på tjugo minuter om bilar.
Men, jag älskar dom ändå!
Kommentarer
Josefine säger:
Åh, vad kul att du är och hälsar på dom! Hälsa, om dom kommer ihåg mig ;-)
Trackback