Ibland känns det som jag slösar bort min tid
Jag vet inte vad det är, men varenda gång jag börjat universitetet (ja, det är ju några gånger nu) får jag alltid ett intryck av att lärarna verkar tro att vi är dumma i huvudet.
Att läsa här i England är mer som att gå i grundskolan, vi läser flera ämnen paralellt, på fast tid varje vecka. Och det är klart man kommer hitta några riktiga nötter i lärarkåren då.
Min PPDT är ett underbart exempel på misslyckad lärare. PPDT står för Personal and Professional develpoment tutor typ. Och man kan väl tycka den kvinnan ska vara ambitiös och försöka engagera oss, det är liksom det hon är där för. Utveckla oss, vi har alltså en kurs som bara ska bygga upp oss själva.
Kvinnan är ungefär lika inspirerande som att titta på målarfärg som torkar. Hon kan inte svara på frågor och hon låter oss göra saker som vi kan göra hemma om vi verkligen behöver veta det.
Jag menar vad har jag som svensk för jälva användning för ett hypotetiskt scenario där en kines behöver förnya sitt visum?! Känns inte som det någonsin kommer hamna på mitt bord.
Vi har nu haft henne i tre veckor och alla sitter där och känner ungefär samma grad av engagemang. Ungefär noll och inget. Att hon dessutom är lite smågring gör ju inte saken bättre.
Det är sånna gånger som jag känner att jag slösar bort min tid. Tänk vad mycket roligt och utmanande jag hade kunnat göra istället för att sitta där och bli lite halvsnäst åt. Jag är för fan i London! Här kan vad som helst hända och jag slänger bort det!
Att läsa här i England är mer som att gå i grundskolan, vi läser flera ämnen paralellt, på fast tid varje vecka. Och det är klart man kommer hitta några riktiga nötter i lärarkåren då.
Min PPDT är ett underbart exempel på misslyckad lärare. PPDT står för Personal and Professional develpoment tutor typ. Och man kan väl tycka den kvinnan ska vara ambitiös och försöka engagera oss, det är liksom det hon är där för. Utveckla oss, vi har alltså en kurs som bara ska bygga upp oss själva.
Kvinnan är ungefär lika inspirerande som att titta på målarfärg som torkar. Hon kan inte svara på frågor och hon låter oss göra saker som vi kan göra hemma om vi verkligen behöver veta det.
Jag menar vad har jag som svensk för jälva användning för ett hypotetiskt scenario där en kines behöver förnya sitt visum?! Känns inte som det någonsin kommer hamna på mitt bord.
Vi har nu haft henne i tre veckor och alla sitter där och känner ungefär samma grad av engagemang. Ungefär noll och inget. Att hon dessutom är lite smågring gör ju inte saken bättre.
Det är sånna gånger som jag känner att jag slösar bort min tid. Tänk vad mycket roligt och utmanande jag hade kunnat göra istället för att sitta där och bli lite halvsnäst åt. Jag är för fan i London! Här kan vad som helst hända och jag slänger bort det!
Kommentarer
Trackback