Livingit like Lisa

Vill ni se mig hoppa? Nu har ni chansen!

Det här är den enda hoppfilmen som finns på mig och Ponti. En fjuttig liten studs som vi tog oss över på ridledarkursen efter jag hade haft mitt sammanbrott. Synd att det här är enda filmen eller dokumentationen överhuvudtaget på vårt hoppande tillsammans. Jag hade ju en period när vi faktiskt kravlade oss över 1.10 hinder tillsammans.

Snart har det gått en vecka sedan jag red senast. Alldeles för lång tid. Helst skulle jag vilja rids varje dag och då helst flera gånger om dagen.
Det där ordspråket som säger nått att man inte vet vad man har innan man förlorat det stämmer alldeles perfekt.

Imorgon är det som sagt äntligen dags igen!

 

Min ridning har verkligen utvecklats enormt mycket på sistone. Jag känner att jag bara blir starkare och starkare och det är i princip varje gång som jag hoppar av hästen och känner mig nöjd med vad jag har presterat.
Jag har ju länge vetat att jag varit "bra" på att rida, men jag var ju så inkörd på att bara rida Ponti att jag inte riktigt hade någon aning om om jag faktiskt kunde rida andra hästar.
Under tiden jag hade Ponti red jag inte många andra hästar. En del blev det såklart på Öknehult, men det var mest ut i skogen eller uppbyggande/sträkande ridning som mest gick ut på att få hästen att förstå vad som var stopp och vad som var start. Jag fastande alltså i en visst sätt att rida, men jag säger inte att jag inte utvecklades. Min ridning utvecklades enormt på Ponti. Jag blev mycket starkare i sitsen och utvecklade även den tekniska biten av min ridning.
Nu på sistone känns det däremot som att jag fått ett kvitto på att jag rider bra. Jag känner att jag utvecklas från gång till gång. Om man bortser från den här katastrofala lektionen så har jag alltid varit nöjd med både mig själv och hästen. Jag känner att jag börjat kunna anpassa min ridning efter vilken häst jag sitter på, tidigare "Pontired" jag alla hästar utan att tänka på det. Självklart har jag länge kunnat anpassa vad jag gör på varje häst för att jobba med det som är nyttigaste för den, men nu har jag ändrat min ridning så den blir annorlunda på vilken häst jag sitter på.
Att jag dessutom fått min lilla AHA-upplevelse angånde mina magmuskler och hur jag jobbat med sätet hjälper såklart, men det är inte bara det. Min hand har blivit stadigare och mina ben tuffare. Jag känner verkligen att jag har ork och styrka att rida in hästen i handen.
Att jag dessutom får lite kvitto på detta i och med att jag blir satt på lite speciella och orutinerade hästar och får agera lite försökskanin gör saken ännu roligare!

Jag känner att dressyren verkligen går åt rätt håll. Nu är det dags att återuppta hoppningen igen. Den har ju legat på is under ett bra tag. Tror jag hoppade senast med Harry eller Rambo på Öknehult och det var i juli. Alldeles för länge sedan!

Idag fick jag agera försökskanin. Fick rida en ny häst som inte gått lektion tidigare. En 6-årig kille som hette Stan, men vet ni vad? Hans egentliga namn var Sven, men det var så fult tyckte dom att dom bytte till Stan. Som min ridlärare sa, jag vet inte om det är bättre.
Hur som helst hade han bara ridits av personalen tidigare och byggts upp under de få veckor han hade bott på Trent Park Equestrian.
Han var så himla trevlig att rida. Värmde som vanligt upp självständigt, jobbade mycket övergångar och att runda honom runt skänkeln även lite tempoväxlingar för att få honom att kvickna till lite. För ska vi hitta ett riktigt problem med hon så var det hans reaktioner. Han var inte trög eller dum, det tog bara lite för lång tid mellan att hjälpen gavs och att reaktionen kom. Han hade lite långa ledningar. Tror mycket av det kan ha berott på det faktum att han inte var så rutinerad än. Mycket övergångar och jag fick en betydligt kvickare häst.
Innan jag hoppade upp fick jag veta attt galoppen var hans svagaste gångart och då framförallt fattnigarna. Det märkte jag snabbt. Han tog galoppen relativt bra för skänkeln, men det tog som sagt några steg och dessutom kunde han inte jobba kvar i formen. Han slog ifrån sig, landade i galoppen och kom sen snällt tillbaka till en bra arbetsform. Väldigt storgalopperad, men jag hängde med bäst jag kunde.
Dagens övning var att utnyttja hörnen. I varje hörn skulle en tio meters volt läggas och på rakt spår skulle det flyttas, längas, göras övergångar eller vad man tyckte var lämpligt.
Jobbade mest med att få honom kvickare för skänkeln och luftigare i steget. Funkade riktigt bra och han blev kallas fin. Var en härlig känsla när man kände hur man kom ihop och satte under sig djupare. Mycket fattningar, övergångar, halter och igångsättningar var vad som gällde.
Avslutningsvis jobbade vi med skänkelvikningar från kvartslinjen till spåret på ena långsidan och fortsatte med volterna på andra. Nu började lille Stan bli trött och då blev han ostadig och snubblig. Fick dock till några riktigt bra skänkelvikningar innan han la ner verksamheten. Travade av honom riktigt lång och låg och ju mer tygel jag gav desto mer sökte han efter stödet. Härligt när man vet att man jobbat rätt.

Han var en extremt trevlig häst att rida. Väldigt jämn och taktmässig. Lätt i handen och fint mellan hand och skänkel, dessutom var han väldigt liksisdig vilket var roligt. Såklart hade han en lite svagare sida och det märktes snabbt i de små volterna att det var vänstersidan som var jobbig att jobb igenom. Ville inte riktigt sätta under sig vänster bak och då blev han lite rak och rumpan sladdade lite. Märktes också tydligt i sidvärts undan vänster skänkeln. Stadig att rida också trotts att det behövdes mycket ben var det bara att rida honom fram till bettet. En stund var det verkligen bara att sitta och glassa. Lagom stöd i handen, man kände hur bakben kom in djupt och han tuffade på. Riktigt härlig känsla som jag saknat!

Idag blev jag tilldelad Tom, en föredetta galoppör med lite för lite muskler och en förkärlek för att enbart använda sig av vänster galopp. Hade dessutom inte sett honom ta ett steg på tygeln. Jag var inte jätteimponerad över vad jag visste om honom innan, men man ska såklart alltid testa.
Som sagt har han inte så mycket muskler, är galet oliksidig och lite lagom obalanserad. Klev på ganska bra, men var lite seg att svara för skänkeln. Jobbade på med fri framridning som vanligt. Insåg i samma sekund som sekund som jag kortade tyglarna att det skulle bli jobbigt med den där vänster bogen. Böja vänster och ta stöd på höger var inte roligt och han var otroligt stark i höger tygeln. Eftersom jag gärna blir lite ivrig när hästar är starka började jag jobba lite mycket med handen, för att böja och flytta. Tack var det kom han alldeles för lågt i formen tack vare att jag glömde benen.
Började trava och han kom igenom kroppen rätt snabbt och släppte efter i nacken, fortfarande var han väldigt rak i vänster sidan och jobbade på där med min lite överambitiösa hand. Stundtals släppte han loss i vänster sidan också, men man hade alltid lite mer i vänster tygeln. Eftersom han var lite seg att svara fram för skänkeln blev galoppfattningarna inga höjdare, men vänste galoppen kom bra till slut. Högergaloppen är som sagt hans absolut svagaste punkt, men efter några försök så tog han den gång på gång och kom riktigt fint på tygeln där också. Dock med ett jäka tag i vänster tygeln och dum som jag var kom jag på den bra idéen att "dra" emot. Funkade såklart inte.
Fokus idag låg på en följsam sits och det blev ridning utan stigbyglar. Nu försökte jag taktiken stilla hand och mycket ben, jobba loss honom runt inneskänkeln för skänklarna istället. Mycket halter för att få honom lite kvickare i reaktionerna. Nu kom jag ihåg att jobba med benen hela tiden också och han kom därmed upp i en mycket lämpligare form. Han blev riktigt, riktigt fin här och det var jobbigt för mig. Tummen upp alltså.
Som sista punkt skulle jag jobba på lite med att fatta höger galoppen och det gick helt ok, ända tills helt plötsligt då han redan från början bjuder för höger galopp direkt ur skritt. Det blev en helt fantastisk fattning för den lille mannen.
Avslutningsvis tyckte min kära instruktör att vi skulle testa och se hur han reagerade om jag försökte fatta galopp med lite halvhängane tyglar. Fort gick det, men själva fattningarna var fortfarande lite halvdana. Skulle sen resa mig upp i lättsits och rulla lite, men då blev det för mycket för hans lilla huvud. När sätesstödet försvann så försvann bjudningen och jag fick snart bryta av.
Allt som allt är jag riktigt nöjd och jag blev grymt överraskad över hur trevlig Tom faktiskt var. Han var riktigt mjuk och smidig och inte alls som han sett ut. Kan bero på att jag bara sett honom med en halvgalen italienare på ryggen som körde fullt ös medvetslös och med Lina och då satt jag på fina Noddy och var lycklig, så jag struntade i vad Lina hade för sig.

Det blev Galileo idag igen, hästen som jag red på min första lektion för några veckor sedan. En äldre herre som varit hopphäst. Lite stel och småknackig i starten, precis somgamla hästar är ibland.
Var bara jag idag för Doriel, gillar henne.
Tydligen hade farbror Galileo varit lite stelare än vanligt i veckan, så fokus låg på att få honom igenom kroppen. I början var det riktigt segstartat. Kom fint i handen, men kom inte riktigt fram för skänkeln. Jobbade mycket övergångar och till slut släppte han till riktigt bra. Dock ville han inte sträcka ut överlinjen riktigt ordentliget. Blev lite kort och hög, så vi jobbabde med att få honom längre och lägre.
Jobbade öppnor på långsidorna och mellantrav på kortsidorna. Vänster öppna var svårt, både för mig och honom. Han ville inte riktigt sätta in vänster bak och då skjutsade han mig utåt i sadeln och gick iväg lite. För att motverka det blev jag lite ivirig med yttertygeln och då fick han inte riktigt möjlighet att sätta in bogen som han skulle. Till slut släppte det och blev helt ok öppnor i vänster varvet. Höger varvet var det inga problem i, dom flöt riktigt bra. Det är lite lustigt för han är mycket svagare i högervarvet, men, men, man får vara glad för det man får. Han är en rätt rejäl häst med ordnetligt steg, så nu har magmusklerna fått jobba.
Galoppen var inte riktigt på topp idag. Han har en tendens att galoppera på bra framåt och helt plötsligt så tycker han det är jobbigt och han börjar backa av. Han kan backa av så mycket att han i princip står på stället och galopperar. Då måste man vara sekundsnabb på att få fram honom igen för annars blir det trav. Gick hyfsat bra och han backade bara av två-tre gånger.
Avslutade med att leka lite med traven för att få hoom ännu mer igenom i kroppen. Mellantrav och korta travsteget. Då kändes han jättefin! Avslappnad, lätt i handen och tog i med bakbenen.

Efter fredagens hemska upplevelse var det lite med tunga axlar jag begav mig till Trent Park för veckans ridlektion. Jag vill inte ha Kasper igen! Tack och lov slapp jag det och helt plötsligt kändes livet mycket lättare. Däremot fick jag fina Noddy. Jippi, tänkte jag.
Vi fick rida för George (jag det är en flicka) igen. Förra gången vi hade henne var jag inte jättenöjd, men idag var hon verkligen mycket bättre. Förra gången var det inte så mycket lektion, utan mer rida runt. Idag var det tydliga övningar med ett mål.
Värmde som vanligt upp självständigt. Känner ju Noddy ganska väl vid det här laget, så fokus låg på att inte få honom spänd från början. Hans svaga sida är, som jag sagt tidigare, skritten. Han släpper gärna ryggen och börjar nån form av passskritt. Inget sånt idag. Han var fin och avslappnad från början. Kunde till och med rida honom på tygeln så fort jag kortat tyglarna. Lite rak i högersidan som vanligt, men det gick också snabbt att jobba bort. Kändes jättefin redan från start!
Efter framridning var det dags för arbete på medellinjen. Vi skulle vända rätt upp till att börja med i trav och hitta rakheten, rida hörnen och allt sånt. Därefter skulle vi skritta längsmed en bom som låg längs medellinjen och därefter skulle vi göra halt mittför bomen. Jättenyttigt för Noddy då han gärna blir lite slingrig på raka spår och slänger ut rumpan i halter. Nu fick vi till det kanon.
Därefter gick vi över till att jobba med enkla byten mittför bomen, först med trav emellan och därefter med skritt. Helt klart Noddys paradgren. Gick som en klocka! Han blev lite spänd när det var trav emellan, men annars hade vi inga problem. Fattningarna var raka och jämna.
Lite paus och sen jobbade vi lite utan stigbyglar (tack, jättenyttigt för mig!) med sidförande rörelser. Jobbade mest i skritt eftersom han var så härligt avslappnad tänkte jag att det var bästa att passa på att jobba den. Han var så fin, bara flöt undan för skänkeln. Jobbade sen lite trav utan stigbyglar, volter, rakriktning och få upp honom på yttertygeln.

Jag är verkligen så nöjd idag. Han var så stadig, fin och avslappnad!

Nej, jag tar tillbaka rubriken, med förutsättningarna jag fick gjorde jag verkligen det bästa jag kunde. Det ändrar ändå inte faktumet att jag kände mig som den värsta nybörjaren rent ridtekniskt.

Igår var det som vanligt dags för ridning. Jag fick den stora äran att rida Kasper, en helt enorm (i mina ögon) häst på cirka 175 cm. När man tittade på honom såg han ut som en trevlig typ som borde röra sig bra. Om han rör sig bra är för mig fortfarande ett mysterium. Hade än en gång en ny instruktör, kommer inte ihåg namnet. Helt ok, men ingen Angie eller Doriel eller den bra jag hade i onsdags som jag inte heller minns namnet på.
Hoppade iallafall upp och började skritta fram. Vi rörde väl oss framåt med en hastighet av ungefär 10 m per timme kändes det som. Vi kom ingenstans! Det fanns absolut noll bjudning hos farbror Kasper.
Efter en snabb konsultation med instruktören fick jag veta att man skulle ha handen långt, långt, långt framför sig, helst glappande tyglar och man fick sparka. Det gjorde inget om det inte så fint ut. Eh, jaha, okej, ja, och så fick man ju använda spöt också om man behövde.
Det vara bara ett litet problem. Använde du skänkeln (oavsett om du använde den normalt eller sparkade som den värsta nybörjaren) så kände man direkt hur han la i backen. Det kom ingen bjudning. La man till spöt saktade han antingen ner eller stannade och surkickade mot det. Jag har glömt säg att all drivning möttes av öron strykna bakåt och en grymtning som lät som att jag bad honom hoppa till månen eller liknande.
Uppmärksamma att vi än så länge bara skrittar, med händerna i princip framme vid öronen, hängande tyglar och skänklar som sparkar var femte meter.
När det väl var dags för trav vara det samma visa som gällde med hand, tygel och skänkel. Det var bara det att han travde i princip långsammare än han skrittade. Kul. Det fanns inte ens en möjlighet att hitta en lättridningstakt. Jaha, travade några varv och sen fick jag veta att det är mer eller mindre meningslöst att trava fram den här hästen. Övergångar skritt-galopp var det som gällde. Jippi, tänkte jag, nu kommer jag få sparka fram honom i galopp. Här är faktiskt enda gången på hela passet han förvånade mig. Han tog galoppen väldigt trevligt för skänkeln (för att vara en häst utan bjudning) och höll den relativt bra även om man var tvungen att rida för kung och fosterland.
Själva övningen för dagen var rakriktning, red innanför spåret och skulle hålla dom raka. Funkade ok i skritt, vi hade hittat lite mer bjudning och han vände fint för hjälperna. Sen var det såklart dags för trav, men nej, inte för min del. jag skulle fortsätta med mina galopp-skritt-galopp övergångar, men fortfarande jobba rakriktningen. Så det var det jag ägnade mig åt under en timme igår, skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp-skritt-galopp i det oändliga. När vi skrittade av så skrittade han faktiskt igenom hela kroppen och med lite tyck framåt, så resultat gav det ju.

Visst är det nyttigt att rida olika typer av hästar och jag var väl inte direkt missnöjd eftersom det faktiskt märktes skillnad under timmens gång. Det jag däremot inte tycker var så bra är själva "flängridandet", jag är inte så stark i min sits att jag drar nytta av att rida en häst på det här sättet. Idagläget är det endast mig själv jag vill jobba med, eftersom så fort jag kommer rätt, så får jag också med mig hästen, men jag är svag i mina muskler (oj, vilken överraskning) och tappar lätt den bra positionen.

Ridning stod på schemat idag igen. Det är verkligen det perfekta sättet att starta dagen på!
Fick rida Noddy precis som i fredags och det gick som väntat mycket bättre. Red för nån ny instruktör, kommer inte ihåg namnet, men hon var riktigt bra. Frågade vad jag ville jobba med och då var svaret såklart: mig själv! Min sits, hållning och position.
Fick även idag rida ett lite friare pass, men hon var med mig hela tiden och var på mig. Jag upplevde förra gången att jag aldrig riktigt fick något tag om hans yttersida i vänster varv. Eller ska jag var hel ärlig tog han inte världens bästa stöd på någon av tyglarna, förutom till och från. Så det jobbade vi med. Mycket böja, ställa, flytta för skänkeln. Jättenyttigt och på slutet var han kalasfin! Kunde trava runt med tryck i traven, byta varv, öka och minska steget, öka och minska böjning, utan några större problem. När han tyckte det blev jobbigt då höjde han nacken lite, men han slog aldrig ifrån sig.
Skritten är hans absolut sämsta gångart, då han gärna passar. Inte konstigt med tanke på att han släpper ryggen och kör upp huvudet, men idag skrittade han "som en riktig häst" som instruktören så glatt uttryckte det. Härligt! Sista avsaktningen blev dessutom kanon, då han behöll stöd och form in i skritten och där sökte sig ännu mer framår nedåt. Galoppen var relativt okomplicerad eftersom det dels är hans absolut starkaste gångart och han var så härligt lösgjord att det mest bara vara att sitta och leka med olika växlar.

Tycker verkligen det är helt underbart kul när det faktiskt märks skillnad från gång till gång. I sig inget konstigt eftersom man  alltid får ett större hum om hästen från gång till gång, men det är roligt när det märks sån enorm skillnad!

Igår red jag lektion igen. När det neda jag vill göra är att rida får man slå på stort och rida två dagar i veckan då och då. Fick som de senaste gångerna rida på Kaliber och hade samma instruktör som i fredags. Idag blev det också bara jag! Toppen! Älskar att man betalar för en grupplektion, men får en privatlektion eftersom ingen annan bokat in sig.
På schemat stod galoppfattningar (oh, nej) och att verkligen komma ner i traven. Började med att lägga in galoppen tidigt. Det var inte några problem alls idag! Fattade galoppen för skänkel, på tygeln, i balans. Galopperad på i en lugn balanserad galopp, kunde växla utan problem mellan böjda och raka spår. Ibland när jag blir lite fifflig med handen slår han ifrån sig och då vet jag att jag börjat pilla. Märker att jag ibland tappar drivningen och då slutar han (naturligtvis) galoppera.
Efter dom här kanongalopperna i båda varven var den travjobb som gällde. Fick jobba lite självstänidigt, men fokus var att sitta ner och inte fiffla så mycket. Började utan stigbyglar och det gick bra, förutom de enorma skavsåren jag har på insidan av låret. Kände dock att det var saker som ändrades. Han gick riktigt trevligt hela tiden, men då och då släppte han igenom totalt och kändes alldels fantastisk.
Då säger min instruktör (det här är typ något någon borde sagt till mig för tusen år sedan): "Du måste försöka jobba mindre med höfterna och jobba mer med magmusklerna, när du jobbar med magen istället för höfterna stör du honom mindre med ditt rörliga säte och dessutom får du en mycket bättre hållning".
Det här låter såklart helt naturligt och jag vet att det är så, jag har bara inte vetat att jag gör så eftersom INGEN har sagt det till mig tidigare, men när jag tänker efter är det självklart. Efter hon sagt det så började jag jobba med att sträcka ut magmusklerna och jobba den vägen och oj, vilken skillnad det blev! Och självklart ska det bli skillnad eftersom om jag slutar "skumpa" runt med sätet så blir han såklart friare i ryggen och kan komma till arbete på ett helt annat sätt.
Nu kommer vi till problem nummer 2: jag har inga magmuskler! Så nu är det det som gäller, träning av dom icke-existerande magmusklerna!
Jag är så otroligt tacksam att jag får rida på Kaliber för han accepterar inte att man gör något man inte borde. Han säger ifrån dirket. Är jag för stark med skänkeln slår han ifrån sig. Blir jag för hård i innehanden slår han ifrån sig. Ramar jag inte in honom mellan hand och skänkel får vi en 40 meters volt istället för en 10 meters. Fifflar jag för mycket med handen slår han ifrån sig. Blir jag för stark i båda händerna blir han stark tillbaka. Är jag inte tydlig och konsekvent gör han inte det jag ber honom om. En helt fantastisk häst!

Gårdagens ridpass var kul. Det funkar så att man bokar in sig på en grupplektion och har man tur så blir det en privatlektion. Det är precis vad det blev igår. Bara jag - toppen! Fick rida på Kaliber igen. Inget jag har något emot alls. Gillade verkligen honom, men vill rida olika hästar.
Idag fick vi rida inomhus. Det som är lite sådär är att det kan pågå upp till fyra lektioner samtidigt i ridhuset. Så ibland blir det lite kaos. Tack och lov var det mest nybörjare som red igår samtidigt som mig, så dom ägnade sig inte åt några avancerade grejer eller var ivägen. I och med att vi var inne och det var betydligt mindre fläng runt omkring var Kaliber mycket lugnare och mer avslappnad från start.
På schemat stod mest galoppfattningar och sedan att hitta balansen efter avbrotten. Herr Kaliber tycker om att springa fort och fortsätter gärna springa. I travarbetet var han super! Avslappnad och stadig! Jättenöjd där. Vänster galoppen fungerade också bra, trotts att jag nog fick till bland de sämsta fattningarna någonsin överlag. Sen kom den där höger galoppen. Jag vet inte vad jag ska säga, men det var som att jag glömde allt vad ridning hette. Släppte allt och bara lät honom springa iväg. Hur tänkte jag där? Ja, det undrar jag också. Resultatet blev en katastrofal fattning där jag studsade till på honom. Han blev rädd och studsade till sjäkv, eftersom jag redan var lite i obalans tappar jag stigbyglar och hamnar på sidan. Hjälp! Jag ville inte ramla av! Så jobbigt med all smärta och en lös häst. Tar ett tag och mycket fart och studsande, men jag får stopp på honom och kommer till rätta. Efter det blev det ingen mer höger galopp. Även fast man inte blir rädd, blir man stressad och då tappar iallafall jag alla förutsättningar för att göra något bra av det hela. Tyckte så synd om honom efter det där katastrofala försöket till galoppfattning.

Så, överlag var han fin och avslappnad, tills jag förstörde allt. Det fina med Kaliber är att det är en häst där man inte kan ta genvägar. Man måste göra rätt och vara stilla med handen, annars blir han förbannad. Problemet är dock att det är så mycket häst, stora rörelser och mycket att hålla ihop, men jag kämpar på!

Är så pepp på ridningen att det står ridning på schemat två gånger nästa vecka. Onsdag och fredag!

Idag var det dags för ridningen igen som sagt. Jag fick den tjusiga Kaliber idag, en alldeles lagom stor häst, men väldigt känslig. (Jag tror jag alltid får dom lite småkomplicerade hästarna, det är alltid något med dom jag sitter på). Iallafall var Kaliber väldigt känslig för handen och det är ju supernyttigt för mig eftersom jag gärna vill göra väldigt mycket med handen.
Han hade en åsikt om att långsamt var det bästa tempot i skritt och trav, så det fick i jobba en hel del på. Han tyckte också om att gå att skjuta in innerbogen, så det blev en hel del arbete med att hitta stödet på utsidan och få honom att mjukna i inner.
Fick börja med att rida fram lite självständigt som vanligt. Efter att jag galopperat fram honom konstaterade jag att det inte fanns mycket vett i att jobba mycket galopp, då han bara blev spänd och tappade ryggen. Att springa fort, helst med dom andra hästarna, var också roligt.
Började jobba och till att börja med var det Ruter ess på volterna i skritt och trav, bara få dom att vända med för hjälperna och behålla rakriktningen. Sen gick vi ut och jobbade Ruter ess på hela ridbanan, med ökningar från kortsida ner till långsida. Flöt jättefint och jag fick ett otroligt härligt stöd och påskjut!
Lite galoppjobb som jag till mesta delen skippade och jobbade istället med att lossa innersidan.
Avslutade med lite skänkelvikningar på kvartslinjerna ut till spåret. Här förekom han mig lite, så jag fick lura honom och bara rida rakt fram ibland.

Fick mycket beröm! Tjoho! Idag hade vi den bra ridläraren! Och hon sa att första gången man rider lille herrn så brukar det inte funka så bra som det gjorde för mig. Hon tyckte jag var väldigt stabil och lugn med både han och säte! Glad tjej! Min fina vän Lina gav mig också en komplimang: Det såg så tjusigt ut när du red förbi och så kom alla andra farande eller något liknande. Kändes väldigt skönt att höra att även när man inte hittar den där perfekta känslan så ser det trevligt ut från sidan.
Kaliber är iallafall en ny favorit! Jättenöjd med dagens pass!

Idag var det som sagt dags för ridlektion igen. Jag och Lina åkte hela vägen ut till Zon 5 och Trent Park Equestrian.

Idag fick jag en häst som hette Brazil, helt enorm den här också. Lite äldre och tog ett tag att komma igång, i början innan hon släppt loss i kroppen studsade hon fram väldigt mycket eftersom hon tydligen var väldigt tajt i kroppen. Det blev bättre och bättre, men jag kunde aldrig ta ihop henne så mycket jag ville.
Vi fick börja med att jobba övergångar och halter i framridningen. Konstaterade snabbt att lille fröken Brazil tyckte om att bita ifrån och bara glida vidare. Inte bra, inte bra! Forsatte sen med lite balansövningar, vilket var rätt roligt och utmanande. Till slut gick vi över att jobba skänkelvikningar och jag fick även jobba lite öppna. Hon släppte till och från till riktigt bra i framförallt traven, speciellt då jag kunde jobba nedsittningl, men galoppen kändes inte alls bra. Trängde, sprang, tappade galoppen och lite annat.
En trevlig häst på det sättet att hon inte gav något gratis, men på samma gång var hon lite småtjurig och tjafsade gärna i onödan. Dock otroligt fin och gav ett bra stöd när hon väl lossnade.
Hade en annan instruktör den här gången, kände väl inte riktigt att hon passade mig, men hon var helt okej.

Först av allt vill jag säga att det känns galet skönt tt faktiskt inse att jag faktiskt är rätt duktig på att rida. För det andra så kan jag inte beskriva hur underbart härligt det var att få sitta på hästryggen igen!

Jag och Lina var och red en lektion tillsammans på Trent Park Equestrian Center ute i Oakwood. Supersmidigt att ta sig dit, tuben stannade max 5 minuter från stället.

Jag fick en äldre häst som hette Gallileo (och jag envisades med att kalla honom Galliano), en skimmel som i mina ögon var fasligt stor. HJÄLP! Var min tanke, hur ska jag någonsin kunna rida ihop en så stor häst? Lång var han också. När man tittade på honom såg det inte ut som att fram och bak satt ihop. Tack och lov jobbade man med att hoppa upp från pall på det här stället (annars hade jag nog fortfarande försökt komma upp). En rejäl ryggrörelse hade han också, så jag fick jobba ihjäl mig för att sitta i traven. Galoppen var väldigt flytande och lätt att följa med i.

Vi började med att rida fram lite självständigt med mycket böjda spår och ställa och böja igenom. Väldigt nyttigt för Gallileo som var rätt stel, men eftersom han inte var någon ungdom längre var det inte så konstigt. Själva jobbet som stod på schemat var korta och länga steget i trav och galopp. Det var han rätt bra på, men han blev lite irriterad på mig i höger varvet. Jag satte lite mer press på honom än han tyckte var vad han borde gör i höger varv, att sätt in högerbak var inte hans favoritövning och genom fler hörn sprang vi på tvären till vi båda kom överens om en mellanväg. Korta och länga traven var inte något problem för honom och det gav verkligen effekt. Fick till en superfin arbetstrav och en härlig form som gick att variera bra. Galoppen var dock hans svagare sida och när han satte sig lite mer i galoppen tyckte han det blev jobbigt och valde att bryta av. Formen var i och med det lite mer ostadig här, men jag valde att ha honom lite över tygeln och att han orkade hålla galoppen istället.


Allt som allt är jag jättenöjd med häst och instruktör. Jag var lite osäker på att jag skulle hänga med på ridtermerna, men jag hade inga som helst problem med det. Riktigt imponerad! Stället verkar supermysigt och folket var trevliga! Vi fick också veta att vi hade studentrabatt, så vi kunde få rida för i princip halva priset. Så nu blir det ridning på fredag igen!