Livingit like Lisa

Idag sätter jag mig på tåget och åker tillbaka ner till Öknehult!

Söndagmorgon och klockan är 7.30. Vad gör jag uppe? Jo, idag är det ju terrängprovet på UVFK och det senaste jag hörde är att jag ska vara starter. Innebär tydligen att dåna 10,9,8,7,6,5,4,3,2,1 i en walkie-talkie. Passar mig säkert utmärkt!

Vad gör ni en dag som denna?

Jag vill göra en ny design till bloggen och jag skulle behöva lite hjälp. Det är framförallt heardern jag skulle behöva hjälp med. Jag har ett hum om hur jag vill att det ska se ut, men har inte lyckats få till det. Jag har inget avancerat bildprogram (jag har faktiskt inget bildprogram alls), så jag behöver lite experthjälp som kan piffa till det hela.

Har suttit nu ikväll och försökt få till någonting på olika onlineprogram, men det blir såklart inte som man tänkt sig.

Nån som vet nån som kan hjälpa?!

Igårkväll firade vi min födelsedag, som egentligen är idag, eftersom min bror jobba kväll idag.
Riktigt, riktigt härlig, underbar middag på Peppar peppar i Uppsala. En av Uppsalas utan tvekan bästa restauranger!
Till förrätt åt jag en helt fantastisk västerbottenostpaj med löjrom, till varmrätt kalvstek med nån potatisgrej och två olika såser och till efterrätt åt jag en vit chokladmousse tårta som verkligen är att dö för! Bland det godaste jag har ätit!
Till råga på allt slog min pappa på stort och bjöd på ett riktigt, riktigt dyrt rött vin från Frankrike. Jag vet att pengar inte köper kvalite i alla lägen, men jag tror att vin kan vara ett undantag. Verkligen gudomligt gott, men man fick också betala för det.
Som avsluting tog vi en drink på Plock, också ett av de bästa ställena i Uppsala. Dom har helt fantastiska smårätter, men nu körde vi bara på en varsin drink. Jag testade en Sommarkatt, massa skumt i och dessutom äggvita, men trotts det så var det något av det godare jag druckit.

Tack för en toppenkväll!

Vad jag förstår innebär i princip alla utbildningar utom hippologen mer eller mindre någon form av distansutbildning. Idagsläget är jag mest intresserad av utbildningen på Vretaskolan i Linköping. Där läser man på 1,5 år och kan i slutet avlägga prov för antingen level 1 eller level 2 och det ingår dessutom mycket praktik. Både ridpraktik och ridskolepraktik vilket alltid är bra erfarenhet. Skulle jag gå motsvarande på Strömsholm skulle det ta längre tid och jag skulle behöva gå två utbildningar.

Om inte annat tänker jag söka hippologen, det är såklart det ultimata, men det är väldigt lång tid.

Hur som helst är det tidigast nästa år jag ska gå något, så jag har tid att bestämma mig.

Det är många som undrar vad jag ska göra i höst. Ska jag tillbaka till London eller inte?

Nej jag ska inte tillbaka till London. Jag tycker absolut inte illa om London och jag ångrar inte att jag åkte dit (om man inte räknar med att Ponti blev såld i och med det). Mitt år i London har lärt mig otroligt mycket och jag har vuxit som människa.

Anledningen till att jag inte ska tillbaka är kort och gott hästarna. Jag testade vara utan hästar och det gick inte. Jag klättrade på väggarna och trivdes inte alls med att inte jobba med kroppen. Jag brinner för att rida och undervisa och det är också det jag ska satsa på.

Jag har sökt flera olika instruktörsjobb runt om i Sverige och går på intervjuer när möjlighet ges. Tanken är att jobba något/några år och målet är i framtiden att utbilda mig till iallafall ridlärare level 2.

Ny häst innebär ny sadel och jag behöver tips!

Jag är verkligen jättedålig på sadlar eftersom det aldrig egentligen intresserat mig märket eller liknande. Till Ponti hade jag en Crown Jessica och den trivdes jag jättebra med. Tyvärr hade jag lite bråttom att sälja den, men den hade nog ändå inte legat bra på Mazda.

Det är alltså dressyrsadel vi pratar. Jag vill helst ha djupt säte och mycket knästöd. Har ni tips på sadlar att kolla upp? kom med alla förslag ni har!

Åkte till Akka även idag och hängde lite. Det var klubbtävlingar, så jag har hjälpt till med lite allt möjlig som det behövs hjälp med. Sett gamla elever hoppa fina runder och annat kul. Kommer några filmer på det sen.

Det blev inga foton tagna. Tyckte inte att det var en bra idé att dra ut Stefans nya fina kamera i snålblåst och småspiksregn. Inte lämpligt väder att exprimentera i med andra ord. Istället blev det lite prat och mys med alla fina människor och hästar!

Här stormar det nästan. Blåser som sjutton opch regnar småspik. Usch! Är det så här svensk sommar ska vara?

Imorse när jag vaknade slog äntligen regnet mot rutorna. Tro nu inte att jag är någon regnälskare, men det behlvdes verkligen regn för betets skulle. Hagarna har börjat se gula och bruna ut. Inget man vill ha, speciellt inte redan i maj.
I dagar har det regnat runt Ökenhult, men det har inte kommit en droppe över oss. Därför är vi glada för det lilla.

Jag slipper uppleva regnet, just nu sitter jag på tåget från Linköping på väg hemåt. Hade riktigt tur när jag kom in till Linköping. Tåget jag skulle åka med var mer än en timme försenat, så jag gick in på SJ Butiken och frågade om det gick att byta. Javisst, gjorde det det, så nu är jag på väg!

USCH! Idag hände något verkligt läskigt!

Jag longerade Mazda på banan helt vanligt. Har aldrig varit några problem och hon har ju funkat kalas i den. Gick jätte, jättebra och jag skulle precis avsluta när det händer.
En helikopter kommer och Mazda tokslänger sig bakåt, går igenom staketet mitt på kortsidan och ramlar på rumpan, men kommer upp. Så fort hon är uppe blir hon ännu mer hysterisk och slänger sig bakåt igen, gång på gång, bort mot staketet mitt på långsidan. Det enda jag gör är att jag släpper henne för att hon ska lugna sig. Någonstans innan slår hon över på rygg och huvudet åker in under staketet. Hon dör nu är min enda tanke. Vad ska jag göra? Hon har brutit nacken! På något sätt lyckas hon få lös huvudet, men eftersom hon är inspänd kommer hon inte upp. Tack och lov reagerar hon med att bli helt slapp och bara ligga stilla. Jag har ett underligt lugn, chock förmodligen, går fram och knäpper loss bettet . Min tanke var att trycket skulle släppa om jag få bettet ur munnen på henne, men hon ligger så tugnt på sidan att jag inte kan lirka ur bettet. Knäpper upp ena inspänningen och hoppas att det ska funka. Någonstans där inser jag att jag behöver hjälp. Springer mot stallet för att hämta Johanna och hoppas i mitt stilla sinne att hon ska komma farande efter mig. Johanna inser ganska snabbt att det är allvar och kommer direkt. Mirra kommer också och Robert. Vi inser att vi måste skära av inspänningen på sidan hon ligger på för att hon ska kunna komma upp. Iväg och hämta kniv och Robert får av linan och Mazda är upp direkt.
TACK OCH LOV ATT HON LEVER! Det går på repitition i mitt huvud. Någon minut efter att hon är upp brister det för mig. Tårarna bara sprutar och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Pussa och klappa är det enda jag kan göra. När jag sansat mig lite springer vi med henne och det syns igenting. Promenerar med Johanna ner till henne med Mazda för att hon ska få skritta ordentligt och väl nere hos Johanna och Henke får hon komma in och beta på deras gård.
Hon var så himla duktig hela tiden! Lugn när vi behövde hjälpa henne, lugn när hon kom upp, lugnt när jag gick iväg från flocken med henne, lugn nere när hon betade. När jag väl släppte henne tänkte jag att hon skulle brassa iväg, men hon tittade på mig och Henke och började gå uppåt med en fräsch, taktfast skritt. Hon fick inte en skråma! När hon gick igenom staketet var jag övertygad om att hon skulle få in en bit i kroppen eller liknande, men INGENTING! Jag har känt igenom hela hästaen och hon är inte ens varm.

Jag är fortfarande upprörd. Har inte gjort någonting sen det hände och tänker inte göra nått heller. Det gör ont i hjärtat och jag smågråter. Det enda jag kan tänka på är vilken enorm änglavakt hon hade och jag är så lycklig att det gick bra!

Älskade, älskade lilla häst!

Igår bestämde jag mig. Jag tar hem Mazda. Sen får det bära eller brista. Hon ska få en chans att komma igång och sen får vi se hur långt vi kommer. Jobb fixar sig alltid. Har sökt flera instruktörsjobb och är det så att jag måste flytta till Östersund eller Varberg så gör jag det.

Idag ska jag rida Mazda och Snowflake. Mazda ska få jobba lite med upphöjda travbommar tänkte jag. För att få ta i lite mer bakifrån och komma igenom kroppen ännu mer. Snowflake ska bara joggas och kännas på.
Ska även rida Bambinic tänkte jag. Bara jobba med att få honom mer framåt. Fantasma ska få springa på lina igen efter två dagars ridning. Jag vill verkligen få den där höger sidan att släppa!

Hanna och Melinda har varit här i sen i söndags och hjälpt till. Det är toppen eftersom dom är sådär lagom stora så dom kan rida b-ponnierna. Så dom är ansvariga för Walle, Prima, Sandra och Erica. Dom har dessutom varit superduktiga och ridit unghästarna under dagarna också. Toppen! Bambinic och Dereñ har tagit sina första galopper under ryttare, även om Dereñ mer småbockade fram. Imorgon är det dock slut på det roliga, för då åker dom hem, men innan det ska de hinna rida en hel del också!

Det här är resultatet av dagens longering av Snowflake

I år fyller Svenska ridsportförbundet 100 år och det ska firas med pompa och ståt. Helt rätt när något funnits så länge, men problemet är att så mycket av det "vanliga" blir lidande.
Tack vare 100-årsjubiléet har man nu beslutat att ställa in Ridskolemästerskapet. Ridskolemästerskapet är i princip ridskolornas SM. Man gör kval på klubb, i distriktet och sen går man till final där den bästa ponnyryttaren och den bästa hästryttaren från varje distrikt möts. Det bästa är att på senare år har det varit både hoppning, dressyr och teori för ryttarna. Alltså korar man den bästa allroundryttaren, vilket är otroligt bra eftersom det vidgar bredden.

Nu ska man alltså ställa in i år för (saxar från Svenska ridsportförundets hemsida)

Det är verkligen otroligt mysigt med lilla Vincent. Man vill bara ha en egen!